Fem frågor om arbetsmiljö och hälsa: Så påverkas vi av damm i arbetet

Att exponeras för damm och rök i arbetsmiljön är vanligt och kan leda till allvarliga hälsoproblem. Luftvägsbesvär, astma, KOL och cancer är några exempel. Nästan var femte yrkesverksam i Sverige utsätts för luftföroreningar i jobbet och i vissa branscher betydligt fler. Karin Grahn, yrkeshygieniker och forskare vid Centrum för arbets- och miljömedicin, svarar på fem frågor om damm i arbetsmiljön och dess hälsoeffekter.

Vad händer i kroppen när vi andas in damm – och varför är vissa partiklar farligare än andra? 

− Damm består av små partiklar som vi andas in tillsammans med luften. En del av dem fastnar redan i näsan, munnen eller halsen, men de allra minsta partiklarna kan ta sig hela vägen ner till lungblåsorna – de känsligaste delarna av lungorna där syre tas upp i blodet. Vi brukar tala om två typer av partiklar: de som fastnar i de övre luftvägarna kallas för inhalerbara, medan de som når längst ner i lungorna kallas för respirabla. Det är de respirabla partiklarna som innebär störst hälsorisk, eftersom de bland annat kan orsaka skador i lungvävnaden. Långvarig exponering kan i värsta fall leda till allvarliga sjukdomar som KOL, cancer eller autoimmuna sjukdomar. Vilken sjukdom man riskerar att utveckla beror på hur mycket damm man utsätts för, hur länge och vilken typ det är.  

Vilka typer av damm förekommer i olika arbetsmiljöer – och vilka är särskilt skadliga för hälsan? 

− Vi brukar dela in damm i arbetsmiljön i två huvudtyper – oorganiskt och organiskt damm. Oorganiskt damm innehåller inget kol och finns till exempel i byggmiljöer, grustäkter och betongindustri. Där kan man exponeras för kvartsdamm, som är en av de mest hälsoskadliga dammtyperna vi känner till. Det kan orsaka silikos, eller(stendammslunga), KOL, lungcancer, reumatid artrit och även hjärt-kärlsjukdomar  - ibland även vid nivåer under dagens gränsvärde. I konstgjord sten finns också kvarts, och när den bearbetas – till exempel kapas, sågas eller slipas – kan den släppa ifrån sig damm med väldigt höga kvartshalter och dammpartiklarna som är mindre än vid bearbetning av natursten. 

Organiskt damm innehåller kol och förekommer i helt andra typer av miljöer. I bagerier och på pizzerior kan man till exempel utsättas för mjöldamm, som kan leda till allergisk snuva, astma och överkänslighet. Inom träindustri eller snickeri, där man hanterar trädamm, ser vi särskilda risker – till exempelframför allt vid hårda träslag som har kopplats till näscancer. 

Hur farligt ett damm är beror både på vad det består av och hur små partiklarna är. Ju mindre partiklarna är, desto längre ner i lungorna kan de ta sig – och då ökar också risken för att de orsakar sjukdom. I Sverige har vi gränsvärden för både inhalerbart och respirabelterbart damm, men forskning visar att hälsorisker kan uppstå även under dessa nivåer. Särskilt vid långvarig exponering. Exempelvis är partiklar från förbränning, som dieselavgaser, särskilt små och kan öka risken för både KOL och hjärtkärlsjukdomar. Partiklar i svetsrök, som innehåller olika metaller, kan påverka det centrala nervsystemet, öka risken för lungcancer och ha negativa effekter på fortplantningsförmågan.

Finns det skillnader mellan könen när det gäller exponering för damm i arbetslivet? 

− Ja, både exponeringen och hälsoriskerna kan skilja sig mellan kvinnor och män. Män arbetar ofta i yrken som bygg- och anläggning där kvartsdamm är vanligt, medan kvinnor oftare finns i vård- och serviceyrken med andra typer av damm, som latex eller damm från rengöringsmedel. Det är också svårare att undersöka dammrisker för kvinnor, eftersom de är underrepresenterade i många av de yrken där dammexponering har mätts. Mycket av den kunskap vi har bygger därför på data från män. Samtidigt vet vi att kvinnor i regel har mindre lungor och trängre luftrör, vilket kan göra dem mer känsliga för  inandning av damm. Skillnader i risk kan alltså bero både på biologisk känslighet och på att kvinnor exponeras på andra sätt. Det är något vi behöver bli bättre på att mäta och förstå, särskilt i takt med att fler kvinnor börjar jobba i yrken som till exempel byggarbetare. 

Hur vet man om dammnivåerna på en arbetsplats är för höga – och vilka är de viktigaste varningssignalerna?  

− Det kan vara svårt att avgöra med blotta ögat om dammnivåerna är höga. Nivåerna kan dessutom variera kraftigt – mellan olika dagar, under samma dag och mellan individer. Om luften är tydligt dimmig är det med stor sannolikhet ett tecken på att dammnivåerna är för höga just då. Är man osäker bör man ta reda på hur det ligger till, helst genom att göra mätningar. 

Om flera personer upplever besvär, som till exempel andningsproblem, är det en tydlig varningssignal som bör tas på allvar. 

Hur kan vi minska och förebygga hälsoriskerna med damm i arbetsmiljön? 

− Det allra mest effektiva sättet att minska risken för att människor utvecklar allvarliga sjukdomar som KOL eller hjärt-kärlproblem är att sänka nivåerna av skadliga partiklar på arbetsplatserna. Ett sätt att göra det är att sänka gränsvärdet för de partiklar vi vet är farligast, till exempel kvarts. Vi behöver också lära oss mer om vilka typer av partiklar som är mest förknippade med sjuklighet och dödlighet. 

När det gäller konkreta åtgärder brukar vi prata om den så kallade åtgärdstrappan. I första hand handlar det om att byta ut dammande material – till exempel använda dammfritt mjöl. I nästa steg kan man införa tekniska lösningar, som att kapsla in dammande moment eller använda punktutsug. Därefter kommer organisatoriska åtgärder, som att låta arbetsmomenten rotera eller planera dem så att så få som möjligt utsätts. Personlig skyddsutrustning, som andningsskydd, ska vara sista utvägen. Det ska vara personligt utprovat och om ett tätsittande andningsskydd väljs ska en täthetsprovning göras för att säkerställa att det skyddar.  Det behöver sen också hanteras på rätt sätt så att det faktiskt skyddar som det ska. 

Foto: Vladimir Grigorev

Publicerad 2025-06-16