Miljötobaksrök
Exponering för miljötobaksrök, eller passiv rökning, har minskat och fortsätter att minska. Endast 2,7 procent av länets befolkning utsätts numera för miljötobaksrök. Men det finns fortfarande stora skillnader mellan olika befolkningsgrupper.
Vad är miljötobaksrök?
Miljötobaksrök eller passiv rökning, består dels av röken som bildas från den brinnande cigaretten och dels av röken som rökaren andas ut. Till skillnad från rökning innebär exponeringen för miljötobaksrök i de flesta fall att individen utsätts för rök mot sin vilja. Miljötobaksrök är framför allt ett inomhusmiljöproblem, men tobaksrök i utomhusmiljöer kan i vissa fall orsaka besvär hos individe med känsliga luftvägar.
Tobaksrök består av mer än 7 000 ämnen som vid förbränning frisätts i form av gaser eller partiklar. Några av rökens giftiga eller irriterande ämnen i gasform är kvävedioxid, kolmonoxid, ammoniak, dimetylnitrosamin, formaldehyd, cyanväte och akrolein. Exempel på ämnen i partikelform är nikotin, benspyren, fenoler och metaller. Miljötobaksrök är klassat som cancerframkallande av WHO:s cancerforskningsinstitut IARC och av de många ämnen som utgör en risk för hälsan misstänkts 70 kunna orsaka cancer. Röken som bildas från den brinnande cigaretten, även kallad sidorök, har visat sig innehålla större mängder av giftiga ämnen och ge upphov till fler negativa hälsoeffekter än huvudröken, det vill säga den rök som inandas av rökaren. Till exempel hittas dubbelt så mycket kolmonoxid och nikotin i sidoröken som i huvudröken och femton gånger högre halter formaldehyd i sidoröken än vad som finns i huvudröken.
Befolkningens exponering för tobaksrök bör fortsatt minska, därför ingår miljötobaksrök som delmål i den svenska folkhälsopolitiken. Det finns en tydlig nedåtgående trend i andelen rökare i befolkningen både nationellt och regionalt, vilket i sin tur har lett till att färre individer exponeras för miljötobaksrök. Skillnaderna inom befolkningen är dock stora, bland annat beroende på utbildningsnivå.