De flesta invånare i Stockholms län har ett grönområde inom gångavstånd från bostaden. Närhet är dock inte det enda som avgör om grönområden besöks – även miljöernas utformning, upplevd trygghet, människors intressen och livssituation har betydelse.
Tätorterna i Stockholms län har generellt gott om grönska. Över 90 procent av länets invånare har ett grönområde inom gångavstånd från bostaden.
En viktig del av regionens grönstruktur är de gröna kilarna – en stjärnformig struktur av naturområden som sträcker sig från Stockholmsförorternas ytterkanter in till stadens centrala delar. I Stockholms stad finns dessutom omkring 45 000 träd längs gator och på torg.
Den goda tillgången till grönska är dock inte självklar på lång sikt. När nya bostäder och ny infrastruktur byggs kan grönområden minska, delas upp i mindre delar eller förlora kontakten med omgivande naturområden. En viktig uppgift för samhällsplaneringen är därför att både bevara och utveckla länets sammanhängande grönstruktur.
Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att det inom 300 meter från bostaden ska finnas ett grönområde på minst 0,5 hektar, vilket ungefär motsvarar storleken på en fotbollsplan.
I en stor europeisk studie beräknades att 2,3 procent av dödsfall i Europa skulle kunna undvikas om alla stadsbor hade denna tillgång till grönområden. Det motsvarar omkring 245 färre förlorade levnadsår per 100 000 personår. För Stockholm beräknades den möjliga hälsovinsten till 2,9 procent färre dödsfall och 237 färre förlorade levnadsår per 100 000 personår .
Att ha ett grönområde nära bostaden betyder inte att man automatiskt besöker det. Intresset för natur och möjligheten att vistas där påverkas av många olika faktorer.
I en omfattande enkätundersökning med deltagare från 33 europeiska länder uppgav omkring en av tio att de aldrig besökte grönområden. Andelen icke-besökare varierade från två procent i Turkiet till 25 procent i Storbritannien. I Sverige var den 10 procent. De vanligaste skälen att inte besöka grönområden var brist på tid eller intresse samt att grönområdena låg för långt från bostaden (8). De svenska resultaten visas i Figur 1.
För att grönskan ska komma fler till del behöver miljöerna upplevas som trygga, tilltalande och relevanta för personer med olika behov och livssituationer. Människors känsla av samhörighet med naturen förändras ofta under livet. Den är vanligtvis stark under de tidiga barndomsåren, minskar under tonåren och ökar sedan igen i vuxen ålder (3). Även hälsa, ekonomi, utbildning, familjesituation och kulturell bakgrund kan påverka hur ofta människor besöker grönområden
Figur 1. Anledningar till att svenskar inte besöker grönområden. Svarsalternativ som inte angavs av någon deltagare visas inte i figuren (t.ex. rädsla för att: gå vilse, fallande träd eller grenar, vilda djur eller att bli sjuk, samt allergiska besvär, känsla av otrygghet och upplevelsen att grönområden i närområdet är smutsiga). Figuren är framtagen av författarna baserat på data från: Łaszkiewicz, E., (2023). Who does not use urban green spaces and why? Insights from a comparative study of thirty-three European countries. Landscape and Urban Planning, 239, 104866. https://doi.org/10.1016/j.landurbplan.2023.104866