Hälsa har fått ett eget mål i regionens nya utvecklingsplan – så kan din kommun använda det

I maj 2026 antog regionfullmäktige en ny regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen, RUFS 2060. Planen börjar gälla i oktober 2026, när den nuvarande planen RUFS 2050 upphör, och sätter riktningen för regionens utveckling fram till år 2060.

Nytt för i år är att folkhälsan för första gången har fått ett helt eget mål i planen. Enligt Östen Axelsson, statistiker och forskare på CAMM, fanns hälsofrågorna inte alls med i det första utkastet till planen – i den antagna versionen är de ett eget mål, Mål 7: Folkhälsan i Stockholmsregionen är god och jämlik.

Vad säger målet?

Mål 7 är uppdelat i fyra resultatmål. Det som ligger närmast CAMM:s miljömedicinska uppdrag är delmål 7.4: andelen invånare som lever i hälsofrämjande livsmiljöer ska öka. Planen pekar särskilt ut omgivningsljud, luftkvalitet, ren mark och rent vatten samt tillgång till grönska – med extra fokus på de områden där risken för ohälsa redan är som störst. De övriga tre delmålen rör jämlik hälsa generellt, goda livsvillkor och barn och ungas skolgång – bredare folkhälsofrågor som ligger utanför CAMM:s del av kartan.

Kommunerna avgör om det blir verklighet

Att hälsa finns med i planen är ett steg – men själva genomförandet sker i kommunerna. Utmaningen är att det är kommunerna som i praktiken genomför planen, och där fastnar man ofta i de hälsofrågor som är direkt lagstadgade i plan- och bygglagen: buller och luftföroreningar. Andra faktorer med betydelse för hälsan, som stadsstruktur, grönytor och närhet till friluftsområden, behandlas sällan som relevanta för folkhälsan. En trolig förklaring är att Boverkets vägledning för fysisk planering inte tar upp hälsofrågor specifikt.

Stadsmiljön behöverses som ett system där alla delar hänger ihop, snarare än att delfrågorna diskuteras var för sig. Byggnaderna och infrastrukturen är, för att låna en bild av fysikern Geoffrey West, själva scenen – platsen där livets skådespel utspelar sig. Det är lätt att bli så fokuserad på bebyggelse och tekniska lösningar att man glömmer att en stad först och främst är en plats där människor ska leva. Eller som Geoffrey West uttrycker det, staden är vi.

Förtätning och grönska – en balansgång

Regionen ska förtätas samtidigt som behovet av grönska och tystnad kvarstår. När Stockholms stad närmade sig sina fysiska gränser började man utnyttja grönområden och reservmark för bebyggelse – något som mötte protester och överklaganden från invånarna.

Nu resonerar man i stället kring förtätning för att minska behovet av bilism, den så kallade 15-minutersstaden. Det ger klimatfördelar, men risken är att grönområden byggs bort och att bebyggelsen hamnar närmare luftföroreningar och bullerkällor.

Luftkvaliteten har förbättrats tack vare gemensamma EU-krav, men för buller ser det annorlunda ut: bara kommuner med fler än 100 000 invånare är i dag skyldiga att göra en bullerkartläggning – i Stockholms län gäller det fem av länets 26 kommuner. Alla kommuner ska visserligen hantera bullerfrågor i varje detaljplan, men samma systematik som för luftkvalitet saknas.

Grönska och psykisk hälsa

När det gäller grönområden och psykisk hälsa finns en viktig fråga: är det grönskan i sig som är bra, eller är det stadsmiljön som är dålig? Att stadsmiljön skapar stress är känt – bara ansamlingen av många människor ökar adrenalin och stress hos de flesta. Det går inte att bygga bort, men man kan vara medveten om det: bygga mindre tätt och behålla grönytor och lugna områden av god kvalitet för återhämtning.

Kvaliteten på grönytorna spelar alltså stor roll – de bör till exempel inte vara för bullerutsatta. Grönytor nära bostaden ger en positiv effekt på välbefinnandet bara genom sin närvaro, medan grönområden längre bort faktiskt behöver användas för att ge en stressreducerande effekt.

Att arbeta proaktivt, inte bara reaktivt

Traditionellt kommer miljömedicinsk kunskap ofta in i planeringen först när ett problem redan har uppstått.

– Jag tycker det är viktigt att jobba tillsammans med planerarna för att kunna påverka innan problemet uppstår. Det hjälper inte att bara säga att någon gör fel – man måste också kunna berätta hur man gör rätt, säger Östen Axelsson.

Publicerad 2026-09-30

Senast ändrad 2026-09-30