Sammanfattning

Att skapa en hållbar stadsplanering är en komplex uppgift. Kunskapen om hur människors livsmiljöer påverkar deras hälsa och livskvalitet både nu och i framtiden är nödvändig för att kunna fatta rätta beslut. Här fyller miljöhälsorapporteringen en viktig funktion. Rapporten lyfter fram trender i befolkningens miljörelaterade hälsa och pekar på utmaningar som kommer att behöva hanteras under de närmsta decennierna.

Att leva i Stockholms län

Livsmiljön i Stockholms län är överlag god. Samtidigt finns mycket som skulle kunna förbättras. Föroreningar i både luft, mark och vatten är högre än vad som är önskvärt på många platser. Den höga takt med vilken samhället byggs ut innebär också en risk för försämrad tillgång till grönområden och deras rekreativa värden. Förtätningen av storstadsområden innebär också en minskad kapacitet att hantera och stå emot effekterna av klimatförändringar. Bullernivåerna är mycket höga i vissa områden, framför allt i anslutning till större vägar, flygplatser och järnvägsspår. Den stora omsättningenav elektroniska varor tillsammans med den stora mängden nya kemikalier på marknaden i en mängd olika produkter innebär att skadliga föroreningar riskerar att läcka ut till vår omgivningsmiljö.

Därför har omgivningsmiljön stor betydelse för individen. Dessa miljöer skiljer sig åt mellan olika grupper i befolkningen, vilket skapar ojämlika förutsättningar för en god hälsa.

Vilka trender ser vi?

Luftföroreningar

Trots förbättringar över flera decennier besväras fortfarande cirka sju procent av länets invånare av dålig luftkvalitet. Upplevelsen av luftkvalitet varierar mellan olika områden. I innerstaden och närliggande kommuner som Solna och Sundbyberg är andelen som upplever dålig luftkvalitet högre än i övriga länet och landet. Bilavgaser är den vanligaste källan till upplevda besvär, särskilt bland boende i flerbostadshus nära trafikleder.

En stor del av exponeringen för luftföroreningar i Stockholms län beror på vägtrafik. Nästan hälften av länets invånare vistas dagligen mer än en timme i trafikmiljö. Ungefär en femtedel av befolkningen bor dessutom i bostäder med fönster mot högtrafikerade gator eller trafikleder, vilket ökar risken för exponering även inomhus. Vedeldning är en annan stor källa till luftföroreningar. Cirka 16 procent av befolkningen eldar själva och många bor nära grannar som eldar regelbundet.

Sammanfattningsvis är luftkvaliteten i Stockholms län bättre än många andra europeiska storstadsregioner, ändå är halterna av luftföroreningar i vissa områden tillräckligt höga för att orsaka, bidra till eller förvärra sjukdomar hos befolkningen. Det absolut mest effektiva sättet att förbättra luftkvaliteten i Stockholms län skulle vara att minska vägtrafiken kraftigt i tätorterna.

Buller och höga ljud

Över 400 000 personer, motsvarande 23 procent av befolkningen i länet, bor i bullerutsatta lägen med fönster mot en större väg, trafikled, järnväg eller industri. Buller kan komma från väg-, spår- och flygtrafik, byggverksamhet, industri, ventilation men också från grannar och egna aktiviteter som högt musiklyssnande.

Miljöhälsoenkäten 2023 (MHE 23) visar att 23 procent av länets invånare har minst ett fönster mot en bullerutsatt sida, och 14 procent har sovrumsfönstret i ett sådant läge. Nybyggda flerfamiljshus är särskilt utsatta – 36 procent har fönster mot bullerutsatt sida, jämfört med 23 procent i äldre byggnader. Ungefär tio procent av länets befolkning störs mycket eller väldigt mycket av trafikbuller, särskilt i flerfamiljshus i storstadskommuner. Resultaten visar också att det finns skillnader inom länets befolkning. Personer med lägre socioekonomiska förutsättningar är mer bullerutsatta.

Förutom att orsaka allmän störning påverkar trafikbuller också möjligheten till god sömn. Över 90 000 personer i länet har sömnproblem kopplat till trafikbuller, vilket är en ökning sedan 2015. Svårigheter att sova med öppet fönster, vistas på balkong eller ha fönster öppna dagtid är vanligt, särskilt i flerfamiljshus.

För att begränsa befolkningens exponering för buller bör förändringar göras vid källan. Det kan till exempel innebära minskad trafik i bostadsområden, sänkta hastigheter, dubbdäcksförbud, tyst asfalt, bullerskydd och mer grönska. Vid nybyggnation krävs att kommuner planerar bostäder med hänsyn till ljudmiljön. Riktvärdena bör ses över för att bättre skydda hälsan. Möjligheten att planera sovrum mot tyst sida och tillgång till lugna utemiljöer är centralt.

Inomhusmiljö

Stockholms län har högst andel boende i flerbostadshus i landet och många bor i hyresrätter där problem med inomhusmiljön är mer utbrett. Trångboddhet är vanligt i vissa kommuner och stadsdelar och kan leda till en sämre inomhusmiljö på grund av en högre belastning på bostadens utrymmen och funktioner.

Ventilation är avgörande för inomhusluftens kvalitet. Förorenad luft från exempelvis egen eldning och rökning men också från trafik utanför bostaden kan ackumuleras i dåligt ventilerade utrymmen. Fukt och mögel är indikatorer på otillräcklig ventilation. De förekommer i omkring 16 procent av hushållen i länet och är vanligast i hyresrätter.

Fukt och mögel har ett samband med en ökad risk för att utveckla astma och förvärrade besvär för de med astma eller allergi. Andra inomhusmiljöfaktorer spelar också roll för hälsan. Allergener från pälsdjur och kvalster förekommer i inomhusmiljöer och kan orsaka besvär. Luftföroreningar från byggmaterial, rengöringsmedel och trafik påverkar både inomhusluften och människors upplevelse av sin bostadsmiljö. Radon förekommer också i vissa byggnader och kan innebära långsiktiga hälsorisker.

Buller, dagsljusinsläpp och bostadens temperatur har betydelse för komfort och hälsa och den påverkar särskilt sårbara grupper som barn, äldre och sjuka. Dessa aspekter behöver därför vägas in i planering, bygglov och beslut kring förtätning.

Det är vanligt med hälsobesvär kopplade till inomhusmiljön. Nära 10 procent av länets befolkning uppger luftvägssymtom kopplade till bostadens inomhusmiljö, en andel som ökat något över tid.

Sammanfattningsvis är inomhusmiljön är en komplex folkhälsofråga där bostadsstandard, ventilation, byggteknik, boendeform och socioekonomiska faktorer samverkar. För att möta utmaningarna kring detta krävs ett helhetsgrepp i policy, planering, tillsyn och uppföljning – både lokalt och regionalt.

Klimatförändringar

Klimatförändringar utgör en av de största folkhälsoutmaningarna under 2000-talet, inte bara för Stockholmsregionen utan även nationellt och globalt. De påverkar inte bara temperaturen utan förändrar också miljömässiga och sociala förutsättningar som i sin tur påverkar människors hälsa.

Värmeböljor, naturbränder, nederbörd och spridningen av infektionssjukdomar är exempel på faktorer som påverkas av klimatförändringar. Redan nu uppger 38 procent av invånarna i Stockholms län att de ofta besväras av för hög inomhustemperatur under sommaren, framför allt i storstadskommuner.

Klimatoron är utbredd i länet. Över 35 procent av befolkningen känner oro inför klimatförändringarna. Unga vuxna (18–29 år) är den åldersgrupp som har minst hopp om att klimatförändringarna går att bromsa. Utbildningsnivå spelar också roll - högutbildade uttrycker större oro och gör fler klimatmedvetna val än lågutbildade.

Sammanfattningsvis kräver klimatförändringarna ett samarbete mellan flera sektorer där folkhälsa, samhällsplanering, miljö och utbildning integreras för att skydda invånarna i Stockholms län mot ett allt varmare och mer oförutsägbart klimat.

Naturmiljöer, urbanisering och fysisk aktivitet

I dag bor 97 procent av länets befolkning i tätorter. Gröna miljöer, såsom parker och naturområden, spelar därför en avgörande roll i att mildra urbaniseringens negativa effekter. De kan bidra till förbättrad luftkvalitet, erbjuda plats för fysisk aktivitet och främja psykisk hälsa. Dessa områden har blivit allt viktigare resurser för folkhälsan, särskilt i städer som Stockholm.

Enligt MHE 23 har över 95 procent av länets invånare ett grönområde inom gångavstånd från bostaden. Tillgången varierar dock mellan kommuner. Det förekommer också skillnader med avseende på socioekonomi. Personer med låg inkomst rapporterar oftare att de saknar närhet till grönområden. Tillgången till grönområden påverkar i sin tur hur ofta människor vistas i dem. Nästan hälften av dem som saknar grönområde inom gångavstånd uppger att de sällan besöker sådana platser. Personer med låg utbildning, låg inkomst eller som är födda utanför Europa besöker mer sällan naturmiljöer.

De som sällan vistas i grönområden har också oftare sämre självskattad hälsa och högre förekomst av övervikt.

Då olika grupper har olika behov – till exempel socialt umgänge för äldre eller fysisk aktivitet och lugn för unga – behöver det i stadsplaneringen tas hänsyn till varierande användningsmönster och kulturella vanor. Om grönområden utformas på ett inkluderande sätt kan de bidra till minskade hälsoklyftor och mer hållbara städer.

UV-strålning

Exponering för ultraviolett strålning från solen kan orsaka skador på hud och ögon och ökar risken för flera typer av hudcancer. Exponering för UV-strålning är den främsta orsaken till hudcancer och WHO uppskattar att 80–90 procent av all hudcancer orsakas av solstrålning.

Enligt MHE 23 uppger 47 procent av befolkningen i Stockholms län att de har bränt sig i solen under det senaste året. Den högsta andelen som bränt sig finns bland personer i åldersgruppen 18–39 år (61 procent).

Fler skyddar sig idag jämfört med tidigare år, framför allt genom att vistas i skugga och använda solskyddsmedel. Kvinnor använder i högre grad solskyddsmedel, medan män oftare använder kläder för att skydda sig.

Solarier avger intensiv UVA-strålning, ibland upp till 15 gånger starkare än den i naturligt solljus. Användningen av solarium har dock minskat kraftigt från 14 procent år 2007 till endast 5 procent år 2023. Minskningen är tydligast bland unga vuxna.

Eftersom många bränner sig trots förbättrade solvanor behövs fortsatt arbete med att minska exponeringen för UV-strålning, särskilt bland unga vuxna. Det är viktigt med fortsatt information om riskerna med solning, särskilt för barn, ljushyade och personer som använder immundämpande läkemedel.

Kemikalier

Kemikalier utgör idag ett betydande miljö- och folkhälsoproblem, trots att många farliga ämnen har förbjudits eller begränsats. Många lokala utsläpp, till exempel från industrier, har idag eliminerats eller minskats. Istället är olika konsumtionsartiklar och livsmedel en ökande källa till kemikalieexponering. Livsmedel kan innehålla rester av bekämpningsmedel, tungmetaller, hormonstörande ämnen och andra miljögifter. Dricksvatten från egna brunnar är en annan källa. Textilier, byggnadsmaterial, elektronik och hygienprodukter är andra exponeringskällor av stor betydelse. Även om enskilda kemikalier ofta understiger gällande gränsvärden, så utsätts människor för många ämnen samtidigt. Denna cocktaileffekt kan få konsekvenser som ännu inte är tillräckligt kartlagda, men som riskerar att påverka särskilt känsliga grupper – som barn, gravida och äldre.

Exponering för hälsoskadliga kemikalier kan vid långtidsexponering och vid tillräckligt höga koncentrationer bland annat påverka immun- och nervsystemet och försämra fertiliteten och den kan orsaka fosterskador, förgiftningar, allergier, njurskador, diabetes och cancer. Den kan påverka immun- och nervsystemet och försämra fertiliteten

Resultat från MHE 23 visar att allergier och överkänslighet mot vardagsprodukter är vanligt. Hela 26 procent av kvinnorna uppger exempelvis att de reagerar på kontakt med nickel och 17 procent rapporterar besvär vid användning av rengöringsmedel. Hudreaktioner förekommer även i samband med tatueringar, särskilt de som gjorts med svart henna.

För att minska onödig exponering för hälsoskadliga kemikalier föreslås skärpta krav vid upphandling av produkter till skolor och förskolor, förbättrad information till allmänheten, regelbunden provtagning av brunnsvatten och bättre kontroll av importerade varor.

Miljötobaksrök

Exponering för miljötobaksrök – även kallat passiv rökning – har minskat avsevärt i Stockholms län under de senaste decennierna. Endast 2,7 procent av befolkningen utsätts dagligen för miljötobaksrök, vilket är en tydlig nedgång från 3,4 procent år 2015 och hela 8,3 procent år 2007. Minskningen speglar en bredare trend av minskat tobaksbruk i Sverige, där andelen dagligrökare nu ligger på 5,6 procent – bland de lägsta i världen.

Passiv rökning är kopplad till försämrad lungfunktion, astma, KOL och ökad risk för flera cancerformer och hjärt-kärlsjukdomar. Risken för lungcancer ökar med 20–30 procent för icke-rökare som bor med en dagligrökare, och bröstcancerrisken ökar med cirka 25 procent hos exponerade kvinnor.

Trots den minskade rökningen och exponeringen finns fortfarande betydande skillnader mellan olika befolkningsgrupper. Rökning är vanligare bland personer med låg utbildning och bland män födda utanför Europa. Exponeringen för miljötobaksrök följer samma mönster. Det finns också geografiska skillnader. Lägst andel rökare finns i Danderyd (1,7 procent), Täby (2,2) och Nacka (3,3), medan Botkyrka (8,7), Nynäshamn (8,4) och Södertälje (8,8) har högst andelar. Därför är det viktigt att fortsätta med riktad information om hälsoriskerna med miljötobaksrök, särskilt till grupper med högre andelen rökare.

Allergi och sjukdomar i luftvägarna

Allergisjukdomar har blivit bland de vanligaste folksjukdomarna i Sverige och i Stockholms län uppger mer än hälften av befolkningen att de lider av någon form av allergi. Den tydligaste ökningen har skett inom pollenallergi, som har ökat från 30 procent år 2007 till 43 procent år 2023. Andra vanliga allergier inkluderar pälsdjurs-, kvalster-, mögel- och födoämnesallergier. Även om orsakerna inte är helt klarlagda, spelar både ärftlighet och miljöfaktorer en stor roll. Klimatförändringar tros bidra till ökningen av pollenallergi i och med att växtsäsongen har blivit längre.

Förutom pollenallergi har också allergisnuva och eksem ökat över tid. Det gäller särskilt hos unga kvinnor. Allergi mot pälsdjur är näst vanligast efter pollenallergi. Ungefär 29 procent av länets invånare har pälsdjur i bostaden. Även personer som inte har egna djur exponeras för allergener som transporteras via kläder från bostäder till offentliga miljöer som skolor och arbetsplatser.

Olika miljöfaktorer, bland annat avgaser, tobaksrök, damm, starka parfymer och rengöringsmedel är ofta utlösande eller förstärker allergiska besvär. För att minska risken för utveckling eller försämring av allergisjukdom bör det göras insatser för att öka kunskapen om allergier, astma och KOL. Rökavvänjning bör prioriteras, särskilt för personer med astma eller KOL. Miljöer som förvärrar symtomen bör identifieras och undvikas, både i hemmet och på arbetsplatsen.

Jämlik miljöhälsa

Även om länet generellt har en god folkhälsa, finns tydliga skillnader mellan olika befolkningsgrupper och bostadsområden. Skillnader i självskattad hälsa har en stark koppling till utbildningsnivå, inkomst och födelseland. Personer med lägre utbildning och de som är födda utanför Sverige skattar i större utsträckning sin hälsa som sämre.

Resultaten från MHE 23 visar att problem som bostadsbrist, bristfälligt underhåll, trångboddhet och exponering för miljötobaksrök är vanligare i områden där en stor andel har sämre socioekonomiska förutsättningar. Det innebär att fler personer där utsätts för höga halter av hälsoskadliga miljöfaktorer jämfört med befolkningen i stort. Det gör att samhällsplanering och stadsutveckling är av stor betydelse för en mer jämlik folkhälsa. Här krävs insatser från flera olika sektorer där folkhälsa och hållbar stadsutveckling samverkar kring omgivnings- och boendemiljö. Genom att rikta åtgärder mot områden där behoven är som störst kan det skapas ett län där alla har tillgång till en hälsosam miljö.