Jämlik miljöhälsa

Likvärdiga förutsättningar socialt, ekonomiskt och miljömässigt, är själva grunden för en jämlik folkhälsa i samhället. Sverige har, som ett av världens rikaste länder, över lag en god folkhälsa och en hög medellivslängd. Trots det förekommer stora skillnader mellan olika grupper både när det gäller hälsa i allmänhet och miljörelaterad folkhälsa i synnerhet och skillnaderna ökar mellan olika socioekonomiska grupper i samhället [1]. Mätt som medellivslängd är folkhälsan i Stockholms län mycket god. Den förväntade livslängden på 85,6 år för kvinnor och 82,1 år för män är den högsta någonsin i Stockholms län [2]. Men det finns fortfarande stora skillnader i medellivslängd både mellan länets kommuner och mellan olika befolkningsgrupper. Skillnaden i medellivslängd mellan exempelvis Danderyds kommun och Botkyrka kommun är cirka 4 år [2] och mellan grupperna med eftergymnasial- och grundskoleutbildning cirka 5 år [3]. Samma mönster ser vi om vi använder andra markörer för socioekonomisk ställning, som till exempel inkomst [4].

Socioekonomiska/demografiska förutsättningar för en jämlik miljöhälsa

efolkningens hälsa påverkas av deras sociala och ekonomiska levnadsvillkor. När socioekonomiska skillnader mäts används ofta faktorer som utbildning, yrke, inkomst och boende. I Miljöhälsorapport Stockholms län 2025 har vi använt befolkningens utbildning som mått, om inget annat anges.

Enligt MHE 23 skattar en majoritet av befolkningen i Stockholms län sin hälsa som mycket god eller god. Delar vi upp befolkningen utifrån utbildningsnivå, så är det fler personer med högskole- och gymnasieutbildning som skattar sin hälsa som mycket god än vad personer med grundskola som högsta utbildning gör (figur 13.1). Resultaten stämmer överens med flera studier i ämnet, som visar att socioekonomi är en starkt bidragande orsak till ojämlikt hälsoutfall [5].

Resultat från MHE 23 visar att självskattad hälsa skiljer sig åt beroende på ålder och kön. Trots att de flesta skattar sin hälsa som bra (75 procent: bra/mycket bra) eller någorlunda bra (20 procent), så uppger en betydande andel (5,2 procent) sin hälsa som dålig eller mycket dålig. Hälsan försämras med åldern, och kvinnor skattar sin hälsa som sämre än män (tabell 13.1).

Det finns skillnader i självskattad hälsa baserat på födelseland. Andelen med högst självskattad hälsa var högre bland de som var födda i Sverige än bland de som var födda utanför Sverige (tabell 13.2).

Förutsättningar i samhället för en jämlik miljöhälsa

För befolkningens miljörelaterade folkhälsa är det avgörande med tillgång till en god inomhus- och utomhusmiljö, rent vatten och frisk luft. Därför har miljön i närheten av bostaden och inomhusmiljön stor betydelse för individen. Utöver bostaden så spelar fritids- och trafikmiljöer en stor roll. Dessa miljöer skiljer sig åt mellan olika grupper i befolkningen, vilket skapar ojämlika förutsättningar för en god hälsa. I en rapport från Statistikmyndigheten (SCB) påvisas att personer med en utomeuropeisk bakgrund i många fall har vad som kan beskrivas som sämre socioekonomiska förutsättningar [6]. MHE 23 visar likaså på stora skillnader inom länets befolkning just med avseende på individers bakgrund. Andelen som rapporterar att de bor trångt eller i en bullerutsatt bostad, är högre bland de som är födda utanför Sverige jämfört med de som är födda i Sverige. Motsatsen gäller avseende bra hälsa och daglig vistelse i grönområde. Den är högre bland de som är födda i Sverige jämfört med bland de som är födda utanför Sverige (figur 13.2).

I socioekonomiskt utsatta områden exponeras ofta fler personer för högre halter av miljöföroreningar jämfört med den genomsnittliga befolkningen [7]. Samtidigt påverkas grupper med lägre socioekonomisk status (arbetslösa, låginkomsttagare eller de med lägre utbildningsnivåer) mer negativt än genomsnittet eftersom de redan är mer sårbara när de exponeras för olika hälsoskadliga miljöfaktorer [7]. Det gör att samhällsplanering är betydelsefull för folkhälsan. Det är viktigt att planerare och beslutsfattare är medvetna om konsekvenserna av att de mest sårbara och utsatta grupperna i samhället idag utsätts för högre halter av miljöföroreningar i flera samtidiga exponeringar.

Trots många ansträngningar på samhällsnivå för att minska befolkningens exponering för miljöfaktorer som ger negativa effekter på hälsan gynnas inte svaga grupper i lika hög grad som andra av de insatserna. Ett exempel på detta är dragningen av den stora underjordiska trafikleden ”Förbifart Stockholm” och det gäller framför allt placeringen av tunnelöppningarna där de tre största trafikplatserna ovan jord är placerade, i Hjulsta, Akalla och Kungens kurva (8). Alla tre ligger i anslutning till stora flerbostadshusområden med hög andel av socioekonomiskt svaga grupper. Andelen som har tillgång till egen bil i dessa områden är lägre än genomsnittet, vilket innebär att nyttan av Förbifart Stockholm kan förväntas vara begränsad för de boende i området [9]. Trafikplatserna kommer inte bara innebära en ökad exponering för buller och luftföroreningar. De kommer sannolikt också innebära sämre tillgång till närliggande grönområden, eftersom trafikplatserna bygger in barriärer mellan bostadsområdena och bostadsnära grönska. Eftersom färre i dessa områden har tillgång till bil blir det svårare att ta sig över barriärer eller aktivt byta miljö.

Bostadens och omgivningens betydelse för en jämlik hälsa

Boendemiljön har stor betydelse för hälsan. Det gäller både bostadens utformning och den omgivande miljön. De här miljöerna varierar för olika grupper i befolkningen vilket ger ojämlika förutsättningar för en god hälsa. Samtidigt är bostadsbrist, brister i bostadens underhåll, trångboddhet och exponering för andras tobaksrök riskfaktorer som skiljer sig mycket mellan olika socioekonomiska grupper.

Bostadsbrist

Vid bostadsbrist och mindre tillgång till hyresbostäder, som framför allt efterfrågas av människor med begränsade ekonomiska möjligheter, blir konsekvenserna större för grupper som är nya på bostadsmarknaden. Särskilt för grupper som unga vuxna, nyanlända eller studenter. Resultat från en rapport (februari 2024) från Stockholms Handelskammare [10] visar på att var tionde ung stockholmare har avstått från, eller tvekat kring, att skaffa barn på grund av bostadsbristen. Dessutom funderar en av tre unga på att lämna regionen då de inte kan hitta en bostad. Studenter är en annan grupp unga vuxna som blir drabbade av den rådande bostadsbristen. Många tvingas in på en otrygg och kostsam andrahandsmarknad och en del tvingas tacka nej till sina utbildningsplatser på grund av att de inte hittar någonstans att bo [11). Även grupper i särskilt utsatta situationer, som de som saknar anställning, har låga inkomster, är skuldsatta eller har problem med psykisk ohälsa eller missbruk, blir hårt drabbade vid bostadsbrist [4). Bostadsbristen gör dessutom att boendet blir mer segregerat. I nästan alla kommuner i länet finns områden som präglas av att en hög andel av de boende har en svag socioekonomisk position. I sådana områden skapas en social miljö som i sin tur försämrar de boendes möjligheter till utveckling, resurser och god hälsa [12].

Bostadens underhåll

En dåligt underhållen bostadsmiljö kan påverka människors hälsa på olika sätt. Bristfällig ventilation kan leda till fukt och en försämrad luftkvalitet genom att damm och skadliga emissioner från byggnadsmaterial och bostadsinredning inte ventlieras bort. Det kan resultera i allergiska besvär, besvär från andningsorganen och en ökad risk för astmasymtom [13, 14]. Under 2022–2023 genomfördes en riktad bostadstillsyn av 600 bostäder inom Stockholms stad. Bostäderna var fördelade på 68 hyreshus i områden med en hög andel av socioekonomiskt utsatta personer. Resultaten visade att det fanns brister i 66 av 68 hus. Bristerna gällde i huvudsak ventilation (84 procent), fukt (56 procent) och temperatur på tappvarmvatten (24 procent). I ett fåtal fall (7 procent) noterades problem med skadedjur [15).

Trångboddhet

Trångboddhet kan påverka människors livskvalitet och hälsa, både direkt och indirekt. Att bo trångt kan innebära mindre möjlighet till ett eget utrymme vilket kan påverka både utvecklingen av den egna identiteten och det sociala umgänget. Även möjligheten till lugn och ro för studier kan påverkas, vilket kan försämra möjligheter till utbildning och andra livsval.
Ofrivillig trångboddhet hänger främst samman med ekonomiska begränsningar, lägre utbildningsnivå, ett annat ursprungsland än Sverige, otrygga anställningsvillkor och, oftast, boende i områden med en hög andel av socioekonomiskt utsatta. Ofrivillig trångboddhet har också kopplingar till flergenerationsboende och ett ökat beroende av kollektivtrafik, eftersom andelen som äger bil eller cykel är lägre jämfört med den genomsnittliga befolkningen.

Det senaste exemplet som visade på att ofrivillig trångboddhet kan leda till allvarliga hälsokonsekvenser var effekterna av pandemin med covid-19. Trots att Smittspridningen inte hindrades av vare sig geografiska eller sociala gränser var det ofrivillig trångbodda grupper som drabbades hårdast. En studie baserad på fokusgruppintervjuer med olika språkgrupper i Järvaområdet i Stockholm har visat på att boende i områden med hög andel av socioekonomiskt utsatta med utbredd trångboddhet, trots god vilja, inte hade möjlighet att skydda sig mot smittspridning. De intervjuade beskrev hur trångboddheten blev än mer betungande under pandemin eftersom många aktiviteter och verksamheter utanför hemmet ställdes in. Det innebar även svårigheter för att tillgodogöra sig distansundervisning. [16].

Det finns flera definitioner på trångboddhet, fyra av dessa presenteras i faktarutan. I aktuell forskning är norm 2 dominerande vid beräkning av trångboddhet. Trångboddhet är betydligt vanligare i flerbostadshus än i småhus. Det är även vanligare i hyresrätter än i bostadsrätter och äganderätter. Enligt Boverkets beräkningar finns det idag områden där över 50 procent av barnen är trångbodda. Detta gäller framför allt i storstadsregionerna.

Resultat från MHE 2023 visar att trångboddhet är betydligt vanligare i flerfamiljshus än i enfamiljshus. Den förekommer oftare i hyresrätter än i bostadsrätter. Den är även vanligare bland personer födda utanför Norden (tabell 13.3).

Exponering för andras tobaksrök

Förekomsten av tobaksrökning har minskat över tid. Sverige tillhör de länder som har lägst andel rökare vilket också gäller för Stockholms län. Sedan 1997 har andelen rökare minskat från 22 till 5,5 procent. Den minskade andelen rökare i länet har också lett till att andelen som utsätts för miljötobaksrök sjunkit. Andelen som utsätts för andras tobaksrök har sjunkit från drygt 20 procent till knappt tre procent. Den positiva utvecklingen störs dock av att det finns mycket stora skillnader mellan olika geografiska områden i länet och mellan olika grupper i befolkningen. Särskilt utsatta grupper är personer födda utanför Norden och personer med grundskoleutbildning som högsta utbildningsnivå. Resultaten från MHE 23 visar att de som är födda utanför Norden oftare utsätts för andras tobaksrök (5,3 procent) jämfört med de som är födda i Norden (1,8 procent). Bland personer med universitetsutbildning är andelen som utsätts för andras tobaksrök betydligt lägre (1,4 procent) jämfört med grupperna som har gymnasieutbildning (3 procent) eller grundskoleutbildning (4,1 procent) som högsta utbildningsnivå (se kapitel om miljötobaksrök för mer information).