Klimatförändringar

Mänskliga aktiviteter har resulterat i att en betydande mängd växthusgaser såsom koldioxid, metan, dikväveoxid, ozon, klorfluorkolväten och klorfluorkolväten har släppts ut i atmosfären [1]. Det påverkar jordytans reflektionsförmåga (albedo), vilket leder till att en relativt sett större andel av solinstrålningen blir kvar i atmosfären i stället för att reflekteras tillbaka till rymden. Konsekvenserna av den ökade mängden växthusgaser, albedo och andra faktorer, som avskogning och urbanisering, är en uppvärmning av hela planeten. En annan bidragande orsak till klimatförändringarna är en storskalig ändring i markanvändning i form av avskogning och urbanisering [1]. Eftersom träd och annan växtlighet absorberar mer solljus än vad barmark och urbana ytor gör, leder avskogningen till att en större andel av den inkommande solstrålningen, i stället för att tas upp av växtlighet, bidrar till uppvärmningen av planeten. Uppvärmningen av atmosfären och haven har en effekt på jordens hela klimatsystem vilket i sin tur påverkar förekomsten av olika typer av extremväder.

Klimatförändringarna betraktats som den största utmaningen för global hälsa under 2000-talet [2, 3]. Spektrumet av klimatförändringarnas potentiella hälsoeffekter är mångsidigt och komplext. Det sträcker sig från en ökad förekomst av dödsfall relaterade till naturkatastrofer, till en större spridning av smittsamma sjukdomar, och även till en förhöjd risk för våld och beväpnade konflikter. Klimatförändringarna har redan haft en betydande negativ inverkan på folkhälsan runt om i världen och problemen ökar snabbt.

Exponering

Klimatförändringar påverkar en mängd olika processer i miljön. En del konsekvenser av detta är förutsägbara, andra är mer oförutsägbara och svårövervakade. Det finns tröskelnivåer där det visar sig att system är direkt beroende av varandra först när de förändras. Gradvisa förändringar som ökningen av global medeltemperatur, en generell höjning av havsnivån samt förändrad växtsäsong påverkar de långsiktiga trenderna i människors markanvändning, samt den lokala artsammansättningen i flora och fauna. Andra effekter kan vara mer akuta. Extremväder, som hetta, skogsbränder, stormar, översvämningar och långvarig torka kan ha en förödande effekt på befolkningens resurstillgångar. Förstörda skördar, brist på dricksvatten eller förorenade vattenreserver är några exempel. Extrema väderförhållanden kan också skada och förstöra viktig infrastruktur som bostäder, transporter, vårdanläggningar och arbetsplatser. Förutom detta kan naturkatastrofer relaterade till klimatförändringar, i kombination med oro i befolkningen och ökad politisk instabilitet, leda till väpnade konflikter och massmigration [4].

Exponering för en ökad medeltemperatur och värmeböljor

Jämfört med slutet av 1800-talet har Sveriges medeltemperatur ökat med två grader [5]. Beroende på hur mycket växthusgaser som fortsätter att släppas ut, kommer årsmedeltemperaturen i slutet av seklet i Stockholms län vara 2–5°C högre än under perioden 1961–1990. I takt med att klimatet blir varmare ökar sannolikheten för värmeböljor och den trenden är redan märkbar i Stockholms län. Förekomsten av värmeböljor är inte proportionell till förändringen i medeltemperatur [5]. Enligt SMHI:s beräkningar kommer förekomsten av värmeböljor i världen att fördubblas om den globala medeltemperaturen ökar med en halv grad [5]. Med andra ord kan väldigt små förändringar i medeltemperaturen ha stora effekter på hur ofta vi drabbas av värmeböljor. Klimatförändringarna innebär dock inte enbart problem med värmen utan att extrema väderförhållanden blir vanligare generellt. Ett exempel är att uppvärmningen av polarområdena gör att det skapas små fickor av varm luft över Arktis. Det försvagar det stabila lågtrycket där, vilket leder att den polära jetströmmen rör sig längre söderut.^[1] Det kan i sin tur resultera i ovanligt kalla vintrar med stormar och kraftigt snöfall i Sverige [6].

Värmeböljor medför exponering för höga temperaturer både inne och utomhus. Enligt MHE 23 rapporterar 38 procent av befolkningen i Stockholms län att de ”ofta” (≥1 gång/vecka) har problem med att inomhustemperaturen är för hög under sommarhalvåret (figur 7.1). Andelen som ofta besväras av höga temperaturer inomhus är högst i storstadskommuner. Även andelen personer som ofta besväras av för låga inomhustemperaturer under vinterhalvåret är högre i storstadskommunerna än i förorts- och pendlingskommuner (figur 7.1). Andelen som ofta besväras av för låga temperaturer i bostaden var dock genomgående lägre än andelen som besväras av för höga inomhustemperaturer. En relativt sett högre andel kvinnor än män rapporterar besvär av inomhustemperaturen (figur 7.1).

Personernas ålder påverkar upplevelsen av temperaturen inomhus. Andelen personer som ofta rapporterar förekommande besvär med både för låga och för höga inomhustemperaturer är högst i den yngsta åldersgruppen (18–29 år) och lägst i den äldsta åldersgruppen (70–84 år) (tabell 7.1). Andelen som besväras av obekväma inomhustemperaturer skiljer sig åt även beroende på inkomstnivå (figur 7.2). Under vinterhalvåret är det en större andel som rapporterar problem med för låg inomhustemperatur bland personer med låg inkomst än bland dem med hög inkomst. Under sommarhalvåret är det ingen större skillnad mellan andelen höginkomsttagare och andelen låginkomsttagare som har problem med för hög inomhustemperatur. Andelen som uppger att de ofta besväras av för höga inomhustemperaturer under sommaren är högst bland personer födda i Sverige, medan andelen som rapporterar att de ofta besväras av för låga inomhustemperaturer under vintern är högst bland dem som är födda utanför Europa (tabell 7.2). Det är en avsevärd skillnad mellan hur stor andel som ofta har problem med för höga inomhustemperaturer under sommarhalvåret i MHE 15 jämfört med i MHE 23 i alla kommuntyper i Stockholms län (figur 7.3). I MHE 23 är andelen befolkningen i storstadskommunerna som ofta (≥1 gång/vecka) besväras av att det är för varmt i bostaden under sommarhalvåret 40 procent, medan den i MHE 15 var 25 procent (figur 7.3). Problemet med höga inomhustemperaturer verkar alltså ha blivit vanligare.

 

 

 

 

Exponering för bränder i skog och mark

Naturbränder exponerar människor för eld och rök och kan i vissa fall skada viktig infrastruktur såsom vårdinrättningar, vägar och kommunikationssystem. Förutom detta ger bränder upphov till stora mängder luftföroreningar i form av småpartiklar, flyktiga organiska föreningar samt kväve- och svaveloxider, vilka kan transporteras med vindar långt från ursprungskällan. Föroreningar från bränder och kemikalier som används vid släckningsarbete kan också bidra till kontamineringen av dricksvattenkällor [3].

Det är oklart hur klimatförändringarna kommer att påverka vår framtida exponering för naturbränder i Stockholms län. Ett varmare klimat kan leda till att naturmiljöer blir mer uttorkade, samtidigt som den allmänna ökningen av nederbörd kan ha en motverkande effekt [5]. Säsongen för hög risk vad gäller naturbränder i Stockholm har normalt varit från slutet av maj till början av augusti. Enligt en rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) kan vi vid sekelskiftet förvänta oss att framförallt slutdatumet för högrisksäsongen för naturbränder kommer att ligga markant senare än idag och att längden på säsongen i Stockholms län kommer att öka med cirka en månad [7].

Exponering för ökad nederbörd

Det kommer generellt att bli blötare i Stockholms län. Enligt SMHI har mängden nederbörd i hela Sverige ökat konstant sen mitten av 1970-talet och ökningen beräknas att fortsätta framöver [5]. Beroende på mängden av framtida utsläpp förväntas i genomsnitt 6–8 mm mer regn per månad i Stockholms län i slutet av seklet jämfört med perioden 1971–2000. Antalet dygn med kraftig nederbörd förväntas att öka med cirka 3–5 dygn [5].

Mer nederbörd ökar risken för översvämningar, påverkar yt- och grundvattennivåer, portryck (ett mått som har betydelse för jordens stabilitet) i marken, samt vattenföring och vattennivåer i vattendragen. Risken för vattenskador i byggnader ökar med mycket nederbörd, vilket i sin tur ökar risken för exponering för mögelsporer och vissa kemikalier som finns i huskonstruktioner (se kapitlet om inomhusmiljö). Mer nederbörd kan också leda till att giftiga ämnen eller sjukdomsalstrande mikroorganismer läcker ut i vattnet när jordbruks- och industrimark översvämmas. Risken för infektionssjukdomar är till exempel högre efter översvämningar på grund av att smittämnen läcker ut och hamnar i dricks- och badvatten [8]. Nederbörd och översvämningar ökar även risken för ras och skred [9].

Exponering för infektionssjukdomar

Högre temperaturer och förändringar i nederbördsmönster förväntas påverka risken för att exponeras för vektor-, vatten-, och livsmedelsburna infektionssjukdomar [10].

Vektorburna sjukdomar sprids först och främst genom bett av ett leddjur såsom fästingar, myggor eller sandflugor, men även genom kontakt med andra typer av organismer såsom gnagare [3]. Det finns en växande oro för att både helt nya sjukdomsvektorer, det vill säga organismer som sprider sjukdomar, och vektorburna infektioner kommer att sprida sig i Sverige på grund av klimatförändringarna. Ett flertal vetenskapliga studier har konstaterat att flera arter av sjukdomsvektorer troligen kommer att utöka sin utbredning i Europa i framtiden [10] men för närvarande är det mycket ovanligt att smittsamma sjukdomar i Sverige sprids via andra vektorer än fästingar (läs mer i Hälsokonsekvenser av klimatförändring i Sverige. En risk- och sårbarhetsanalys. [8]).

Fästingar är de främsta bärare av vektorburna infektioner i Sverige. Borrelia är den mest förekommande vektorburna infektionen på norra halvklotet [11]. Förutom borrelia kan fästingbett sprida TBE – fästingburen hjärninflammation, babesios samt en del andra sjukdomar som främst är ett problem inom veterinärmedicin, men i vissa fall kan smitta människor. Eftersom fästingar (som alla leddjur) är kallblodiga, är de särskilt känsliga för förändringar i miljöförhållanden. Mildare vintrar, regnigare somrar och längre växtsäsong gynnar förekomsten av och aktiviteten hos fästingarna, medan långvarig torka gör det svårare för fästingarna att överleva [11, 12]. I en nordisk undersökning [12] såg forskarna att fästingarna i Stockholmsregionen är aktiva året runt och inte enbart under sommarhalvåret, vilket tidigare har varit den allmänna uppfattningen.

Det förändrade klimatet kan även påverka spridningen av livsmedelsburna sjukdomar som till exempel campylobakter och salmonella [13]. Enligt en studie som utfördes i Danmark, Finland, Norge och Sverige ökar förekomsten av campylobakter både vid höga temperaturer och vid mycket nederbörd [14].

Högre vattentemperaturer i Östersjön påverkar tillväxten av vibriobakterier, som kan orsaka den allvarliga sjukdomen badsårsfeber. Den förekommer året om i låga halter i Östersjön och i vissa insjöar. När vattnet hållit en temperatur på mer än 20°C under flera dagar sker dock en storskalig tillväxt av dessa bakterier [3]. Människor exponeras först och främst vid naturbad.

Exponering för pollen

På grund av en längre växtsäsong produceras olika typer av allergiframkallande pollen under en allt större del av året [15, 16]. Eftersom klimatförändringarna också påverkar den lokala artsammansättningen, ökar risken att nya arter med allergiframkallande pollen, såsom malörtsambrosia, etablerar sig i regionen.

Exponering för algblomning

Temperaturökning kan bidra till en ökad förekomst av algblomning i Östersjön, men även i insjöar som ofta används för fritidsändamål eller som dricksvattenkällor [17]. För det mesta är algblomningar ofarliga men en del arter kan under blomningen producera gifter som kan påverka levern eller nervsystemet [18]. Ett sådant exempel är blomningen av cyanobakterier, som också kallas ”blågröna alger”. Akuta effekter av gifter från alger förekommer oftast efter att människor av misstag svalt vatten när de badat. Kronisk exponering för dessa sker vanligtvis genom att en person under lång tid dricker förorenat dricksvatten, eller regelbundet äter musslor eller fisk som har lagrat gifter i sina kroppsvävnader.

Hälsoeffekter

Hur mycket klimatet påverkar hälsan skiljer sig åt mellan olika individer. Det finns stora skillnader mellan hur mycket och hur ofta olika individer exponeras för specifika miljöfaktorer samt hur sårbar deras hälsa är. Socioekonomiska faktorer, som inkluderar inkomst, socialt nätverk, typen av bostad och underliggande hälsostatus, är några av parametrarna som avgör en individs sårbarhet.

Hälsoeffekter av värme

Forskningsresultat visar att exponering för höga temperaturer i omgivningen är en akut hälsorisk för individer äldre än 65 år, för befolkningen i storstadsmiljöer och för människor med dålig hälsa [2]. Även personer som tar vissa typer av mediciner, gravida kvinnor och små barn räknas in bland de känsliga grupperna. Socioekonomiska förhållanden påverkar en persons möjlighet att anpassa sina vardagsrutiner och sin omgivning vid perioder av höga temperaturer. Därför drabbas redan marginaliserade grupper oftare av värmerelaterade hälsoproblem, vilket i sin tur förstärker de sociala hälsoklyftorna.[2].

Värme påverkar funktionen hos hjärt-kärlsystemet och andningsorganen. När det är varmt leds mer blod till huden och du börjar att svettas, vilket kyler ned kroppen. Det innebär samtidigt att mindre blod blir kvar i kroppens inre delar. Frekvensen på hjärtslag och andning behöver då öka för att förse inre organ med syre. Även andningsfrekvensen ökar. Sammantaget blir detta en extra ansträngning för hjärt-kärlsystemet och andningsorganen [19]. Forskning har visat att värme kan öka förekomsten av inflammatoriska processer i kroppen [19]. Exponering för värme ökar risken för uttorkning som gör blodet mer trögflytande. Detta främjar blodkoagulering och ökar risken för vissa typer av blodproppar. Allt detta gör att individer som redan lider av kroniska hjärt-kärl, respiratoriska eller metabola sjukdomar blir särskilt sårbara under värmeböljor [19, 20].

Kroppens förmåga att värmereglera försämras med åldern på grund av en kombination av faktorer som exempelvis nedsatt förmåga att svettas och förändringar i hjärta och blodkärl. Kroppen hos äldre människor är även sämre på att uppfatta värme vilket gör att värmereglering med svettning och blodtillförsel till huden tar längre tid än hos yngre. Detta kan vara en av förklarningarna till varför den äldsta åldersgruppen i MHE 23 mer sällan verkar uppleva att temperaturerna inomhus är för höga under sommaren, jämfört med yngre personer (tabell 7.1).

Hälsoeffekter av bränder i skog och mark

Bränder påverkar människors hälsa både direkt och indirekt genom:

• direkta kroppskador och akuta effekter av inandning av rök,
• exponeringen för utsläpp av luftföroreningar, vilka kan påverka förekomsten av allergier och öka problem med andningsorganen, samt hjärt-kärlsjukdomar,
• skadorna på ekosystem och infrastruktur, samt inverkan på dricksvattenkvalitet [21].

Direkta kroppskador som en konsekvens av bränder i skog och mark, samt förlust av infrastruktur är relativt ovanliga i Sverige. Luftföroreningar som släpps ut under bränder kan sprida sig över hundratals kilometer och påverka andningsorgan och hjärt-kärlsystem hos stora delar av befolkningen [21].

Hälsoeffekter av ökad nederbörd

Kraftig nederbörd eller översvämningar kan leda till hälsoeffekter som en ökad risk för olyckor, stress och infektionssjukdomar, men kan på längre sikt innebära hälsoproblem (framför allt astma och allergier) till följd av fukt och mögelangrepp i bostäder [22]. Risken för olyckor, såsom drunkning, kroppsskador orsakade av ras eller icke-fungerande elektrisk utrustning, ökar under översvämningar. Mycket nederbörd kan leda till att toxiska ämnen eller vattenburna mikroorganismer läcker ut i dricksvattnet när jordbruks- och industrimark översvämmas (läs mer nedan under ”Hälsoeffekter av infektionssjukdomar”) [22]. Ras och skred utgör alltid en direkt risk för människors liv men kan även påverka hälsan indirekt genom att hindra framkomlighet för räddningstjänst och sjuktransporter [9].

Hälsoeffekter av infektionssjukdomar

Vektorburna infektioner

Borrelia och TBE är de mest uppmärksammade vektorburna infektionssjukdomarna i Stockholmsregionen. TBE är ett virus som kan leda till allvarliga neurologiska problem som ibland kvarstår även efter att personen blivit frisk från själva infektionen. De flesta människor som infekteras med TBE får inga symtom alls, medan en tredjedel upplever milda influensaliknande symtom som går över inom en vecka. Bara en liten andel individer utvecklar allvarligare symtom som kan inkludera hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, förvirring samt eventuellt kramper och förlamningar [23]. Borreliainfektion är en annan välkänd sjukdom som sprids med fästingar. Hos cirka hälften av fallen utvecklas en ringformad rodnad på platsen för fästingbettet. För en liten andel smittade kan borreliainfektionen medföra symtom från centrala nervsystemet: hjärnhinneinflammation, utstrålande smärta och även förlamning.

Vattenburna infektioner

Högre temperaturer, mycket regn och översvämningar påverkar förekomsten av vattenburna infektioner. Studier i Göteborgsområdet har visat att antalet personer som söker hjälp för magproblem ökar när det har regnat flera dagar i streck [24]. Anledningen tros vara att mängden virus som hamnar i dricksvattnet ökar och att vattenreningssystemen inte effektivt kan hantera det.

Antalet vibrioinfektioner i Östersjöområdet har visat en tendens att öka över tid [25]. Vibriobakterier kan ge öron-näsa-halsinfektioner men om man badar med öppna sår kan de även orsaka badsårsfeber. Badsårsfeber, som kan leda till blodförgiftning, är en mycket allvarlig sjukdom med hög dödlighet.

Livsmedelsburna infektioner

Orsaken till de vanligaste livmedelsburna infektionerna med klimatkoppling, såsom salmonella och campylobakter, är kontaminerade livsmedel. De flesta insjuknade får symptom i form av diarré, magsmärtor, illamående, kräkningar och feber [26].

Hälsoeffekter av pollen

Pollen är en viktig orsak till säsongsbundna allergier och bidrar i hög grad till förvärrade astmasymtom [27]. Exponering för pollen kan bidra till luftvägsbesvär, förhöjda markörer av inflammation, en förhöjd risk för kardiovaskulära problem och lägre kognitiv prestation [27]. Pollenallergi påverkar livskvaliteten för sensibiliserade personer genom att försämra deras arbetsförmåga och minska möjligheterna till utomhusaktiviteter under perioder när det finns mycket pollen i luften [27]. Sammantaget framkallar pollen inte bara allergi, utan påverkar människors hälsa och välmående på många olika sätt. Läs mer i kapitlet Allergi.

Hälsoeffekter av algblomning

Alger och cyanobakterier kan producera en rad giftiga ämnen med både akuta och kroniska hälsoeffekter [28]. Akuta symptom varierar beroende på vilken typ av gift en person fått i sig, men kan yttra sig i form av diarré, kräkningar, gåshud, känsla av svaghet, leverblödningar, muskelryckningar, hudirritation, astmaliknande symtom, huvudvärk, svindel eller, vid särskilt svåra fall, andningsförlamning. Kronisk exponering för alggifter, i form av långvarig konsumtion av produkter som innehåller aminosyran BMAA (Beta-Methylamino-L-Alanin; produceras av bland annat cyanobakterier) kopplas till allvarliga neurodegenerativa sjukdomar [29].

Klimatförändringar och mental hälsa

Klimatförändringar leder till att antalet naturkatastrofer ökar. Risken för våld och beväpnade konflikter ökar när tillgången till naturresurser förändras. Att uppleva naturkatastrofer, förstörelse av egendom, krig och migration är traumatiskt och kan påverka den mentala hälsan över lång tid [3]. Förutom mentala effekter av konkreta händelser, kan människor känna en oro inför framtiden på grund av vad som händer och kan komma att hända med klimatet [30]. För att hantera oron kan det vara viktigt att hitta sätt att bearbeta sina tankar kring klimatförändringar [30, 31].

Enligt MHE 23 tycks en stark klimatoro generellt vara vanligare bland kvinnor än bland män i Stockholms län. I storstadskommunerna uppger 47 procent av kvinnorna och 32 procent av männen att de ”alltid eller ofta” oroar sig för hur klimatförändringarna kommer att påverka levnadsbetingelserna. Andelen personer som ofta oroar sig över klimatförändringarna var högre i storstadsområdena än i både förorts- och pendlingskommuner (40 procent kvinnor och 25 procent män, respektive 33 procent kvinnor och 22 procent män) (figur 7.4). Även andelen personer som medvetet minskar sitt klimatavtryck ”alltid eller ofta” var högre bland kvinnor än bland män, och har de högsta värdena i storstadskommunerna. Andelen som ”alltid eller ofta” känner sig hoppfulla kring att klimatförändringarna kan bromsas är lägre bland kvinnor än män, men resultaten påverkades inte märkbart av vilken typ av kommun en person bodde i (figur 7.4). Andelen som oroar över klimatet och som medvetet minskar sitt klimatavtryck är lägst bland de yngsta (18–29 år) jämfört med övriga åldersgrupper. Samtidigt är i denna åldersgrupp (18–29 år) längst andel som känner sig hoppfulla om att klimatförändringen kan bromsas (tabell 7.3).

 

 

När klimatoron relateras till utbildningsnivå är andelen mellan 18 och 29 år som oroar sig för klimatfrågor ”alltid eller ofta” lägst bland grundskoleutbildade (27 procent) och högst bland högskoleutbildade (42 procent) (figur 7.5). Andelen personer som medvetet minskar sitt klimatavtryck ”alltid eller ofta” är högre bland högskoleutbildade än bland grundskoleutbildade (figur 7.5).

 

Riskbedömning

Värme

Årsmedeltemperaturen i Stockholms län beräknas att öka med 3-5°C till år 2100 vilket kan flerdubbla antalet perioder med hög risk för värmestress [5]. Enligt en ny rapport kan problem med mycket höga temperaturer inomhus uppstå även vid helt normala sommartemperaturer [32].

Bränder i skog och mark

Enligt MSB [34] hör Stockholms län till de områden med flest dagar med hög risk för naturbrand i Sverige. Av alla naturbränder i landet, under de senaste två decennierna, har 26 procent skett i Stockholms län. Den viktigaste klimatvariabeln som styr brandrisken är fördelningen av nederbörd under sommaren. Enligt klimatprognoserna kommer torrperiodernas längd inte att öka i regionen. Höga lufttemperaturer under värmeböljor kan dock bidra till att landskapet torkar ut på relativt kort tid. Framtidens brandrelaterade hälsorisker är svåra att förutspå eftersom exponeringen huvudsakligen bestäms av när och var bränderna sker. Spridningen av brandföroreningar via luft är helt vind- och väderberoende. I vilken utsträckning förorenat släckvatten sprider sig i mark och grundvatten beror på lokala geologiska egenskaper, som till exempel hur porös och genomsläpplig markytan är.

Nederbörd

Stora nederbördsmängder skapar påfrestningar på vattenreningsverkens kapacitet. Det kan resultera i att förorenat vatten bräddas ut till användaren eller att smittämnen kommer in i dricksvattenledningar. Risken för alla typer av översvämningar i södra Svealand beräknas öka under det närmaste seklet [8]. Ett förändrat klimat med ökad nederbörd påverkar risken för ras och skred [9]. MSB har klassat Mälardalen i Stockholms län som ett område med hög risk för ras och skred.

Infektionssjukdomar

Risken för att smittas av någon typ av fästingburen sjukdom beror på många faktorer, bland annat på hur mycket du vistas i naturen och hur många fästingar som finns i området. Antalet fall av TBE i Sverige har ökat konstant under de senaste 20 åren [23] och hela Stockholms län räknas som ett riskområde för TBE enligt Smittskydd Stockholm [23].

Statistiken för borrelia är svårare att få fram eftersom sjukdomen inte är anmälningspliktig. Eftersom det inte finns något vaccin mot borrelia så skyddar du dig mot sjukdomen först och främst genom att rutinmässigt kontrollera kroppen och genast ta bort eventuella fästingar efter att ha varit utomhus. Fästingarna i Stockholmsregionen är aktiva under hela året så du ska alltid kontrollera kroppen efter naturvistelse, även när temperaturen är under noll grader.

För tillfället finns det finns inget officiellt övervakningsprogram för campylobakter i livsmedel i Sverige. Enligt statistiken har antalet som smittas av campylobakter i Sverige dubblerats under det senaste årtiondet och det finns framför allt en kraftig ökning under sensommaren, från juli till september [26]. Enligt internationella beräkningar kommer infektioner med campylobakter att ha fördubblats ytterligare i hela Skandinavien i slutet av seklet vilket innebär cirka 6000 fler fall per år [14]. Även spridning av salmonella påverkas av temperatur och nederbörd, men till skillnad från campylobakter är alla fynd av salmonella i Sverige anmälningspliktiga, vilket gör smittskyddsåtgärderna mer effektiva.

Tillväxten av vibriobakterier är temperaturberoende och sker storskaligt först när vattnet hållit en temperatur på över 20°C under flera dagar. Antalet vibrioinfektioner runt Östersjön visar en tendens till att öka över tid och det kan finnas ett behov av mer information om sjukdomen till befolkningen. För att förebygga sjukdomsfall avråds från bad i Östersjön om en person har större sår, särskilt i kombination med hög ålder eller nedsatt immunförsvar [8].

Pollen

Klimatförändringar ökar både förekomsten av och svårighetsgraden på allergisymtom eftersom pollensäsongerna blir längre. Det gör att människor exponeras för olika typer av pollen under längre tid [27]. Det finns tendenser till en ökning av pollenproduktion som ett svar på en större mängd koldioxid i atmosfären, i kombination med ett varmare klimat, samt en spridning av nya arter av allergiframkallande växter. Detta kommer sannolikt att öka belastningen på den respiratoriska hälsan framöver. Enligt MHE 23 uppger 43 procent av den vuxna befolkningen i länet att de har pollenallergi och ytterligare en stor andel får besvär under perioder med höga pollenhalter [8] (läs mer i kapitlet Allergi och sjukdomar i luftvägarna). Enligt internationella beräkningar kommer hälsoeffekterna av pollensäsongerna att bli 60 procent allvarligare jämfört med idag om koldioxidhalten fortsätter att öka i samma takt som idag [16].

Algtoxiner

Vetenskapliga modelleringsstudier förespår att mängden växtplankton (bland annat mikroalger) i Mälaren kommer att öka med tiden på grund av en längre växtsäsong och högre medeltemperatur [35]. Globalt har det konstaterats att skadliga algblomningar har blivit både vanligare och mer omfattande i kustområdena sedan 1980-talet. Anledningen till detta kan relateras både till förändringar i klimatet och till en ökad tillförsel av näringsämnen i vattnet. Det är framför allt barn som är särskilt känsliga för exponering för alggifter. Familjer med småbarn bör därför få information om farorna med att svälja vatten vid badning, och uppmanas att undvika badning vid kraftiga algblomningar.

Mental hälsa

Baserat på resultaten från MHE 23 är det uppenbart att en stor andel av befolkningen i Stockholms län känner till de pågående klimatförändringarna. De känner oro, rädsla, sorg, ilska eller maktlöshet inför hur dessa kommer att påverka deras liv och vår planet. Samtidigt finns det många som medvetet försöker minska sitt klimatavtryck. Enligt MHE 23 är andelen som ofta oroar sig över klimatförändringar lägst bland den yngsta åldersgruppen. Samtidigt är det den gruppen där lägst andel försöker minska sitt klimatavtryck och där det finns lägst andel som känner hopp om att klimatförändringarna kan bromsas. Detta ger ett intryck av hopplöshet och uppgivenhet bland den yngre generationen i Stockholms län.

 

^[1]               En jetström är en kraftig, relativt smal luftström i atmosfären på omkring elva kilometers höjd strax under tropopausen. De bildas på gränsen mellan angränsande luftmassor med betydande temperaturskillnader, som mellan polarregionerna och den varmare luften kring ekvatorn. https://www.klimatfakta.info/article.php?i=3316