1.1 Arbetets påverkan på hälsa

Folkhälsan i Stockholms län är generellt god med en positiv utveckling. Medellivslängden ökar i länet, och de flesta uppger att de har god eller mycket god hälsa (7). Hälsoläget i Stockholm är bättre än i övriga landet utifrån sjukfrånvarotal. Både i perioder då sjukfrånvaron varit hög eller låg är det genomsnittliga antalet sjukdagar som Försäkringskassan ersätter lägre i Stockholms län än det är i riket (Figur 1).

Figur 1 visar utvecklingen av genomsnittligt antal ersatta sjukpenningdagar per person och år bland män och kvinnor i Stockholms län och riket från år 2000 till 2022. Uppgifterna kommer från Försäkringskassans statistikdatabas. I figuren ser vi att, även om sjukpenningdagarna varierat kraftigt under perioden har kvinnor både i Stockholm och i riket genomgående fler sjukpenningdagar än män. Kvinnor och män i Stockholms län har färre sjukpenningdagar än riket under alla år under perioden förutom 2010 då genomsnittligt antal dagar var lika mellan män och kvinnor.
Figur 1. Utveckling av genomsnittligt antal ersatta sjukpenningdagar per person och år bland män och kvinnor i Stockholms län och i riket. 2000–2022 (källa: Försäkringskassans statistikdatabas). Figur 1 visar utvecklingen av genomsnittligt antal ersatta sjukpenningdagar per person och år bland män och kvinnor i Stockholms län och riket från år 2000 till 2022. Uppgifterna kommer från Försäkringskassans statistikdatabas. I figuren ser vi att, även om sjukpenningdagarna varierat kraftigt under perioden har kvinnor både i Stockholm och i riket genomgående fler sjukpenningdagar än män. Kvinnor och män i Stockholms län har färre sjukpenningdagar än riket under alla år under perioden förutom 2010 då genomsnittligt antal dagar var lika mellan män och kvinnor.

Hälsan och dess utveckling är relaterad till socioekonomiska faktorer som utbildningsnivå och plats i inkomstfördelningen. Medan hälsoutvecklingen varit god eller mycket god i grupper med medellång eller lång utbildning respektive medelhög till hög inkomst. Men den har varit svag för dem med kort utbildning och respektive låg inkomst, och helt avstannat för kvinnor med de förutsättningarna (8).

Utbildning

Störst andel bland män och kvinnor i Stockholms län har genomgått gymnasieskola som högsta utbildning följt av högskola. En något högre andel bland kvinnor har examen från högskolan.

Figur 2 visar andelar med olika utbildningsnivå bland män och kvinnor i Stockholms län. Informationen är hämtad ifrån Region Stockholms folkhälsoenkät. I figuren framgår att 10 % av männen och 8 % av kvinnorna hade grundskola som högsta utbildning, 53 % av männen och 48 % av kvinnorna hade gymnasium som högsta utbildning och 37 % av männen och 44 % av kvinnorna hade examen från högskola.
Figur 2. Andelar med olika utbildningsnivå bland män och kvinnor i Stockholms län (källa: Region Stockholms folkhälosenkät 2021). Figur 2 visar andelar med olika utbildningsnivå bland män och kvinnor i Stockholms län. Informationen är hämtad ifrån Region Stockholms folkhälsoenkät. I figuren framgår att 10 % av männen och 8 % av kvinnorna hade grundskola som högsta utbildning, 53 % av männen och 48 % av kvinnorna hade gymnasium som högsta utbildning och 37 % av männen och 44 % av kvinnorna hade examen från högskola.

 

Hälsorisker i arbetet

En förklaring till att hälsoutvecklingen skiljer sig åt är att flera olika yrkesgrupper med låg socioekonomisk tillhörighet är utsatta för fler och allvarligare hälsorisker i sitt arbete.

Skillnader i hälsa mellan yrken kan påverkas av så kallad hälsoselektion. Det kan innebära att människor med nedsatt hälsa är begränsade vad gäller att söka eller få anställning i ett visst arbete (till exempel rökdykare). En annan typ av hälsoselektion är att det finns krav i yrken som gör det omöjligt att vara kvar i jobbet för den som drabbas av ohälsa. Den forskning som har gjorts om hälsoskillnader mellan socioekonomiska grupper, där hälsoselektion är en möjlig förklaring, pekar på att rörlighet in i eller ut från yrken inte förklarar dessa skillnader (9).

Hälsorisker

Hälsorisker i arbeten kan vara:

  • kemiska (till exempel luftföroreningar)
  • fysikaliska (buller, kyla),
  • fysiska (tunga lyft, obekväma arbetsställningar)
  • psykosociala (till exempel tidspress, oklara arbetsuppgifter)

Vi kan till exempel förvänta oss en större andel med kroppslig smärta i yrken som är fysisk belastande än i övriga yrken, och en större andel med psykisk ohälsa i yrken som är psykosocialt belastande

 

Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön

Enligt arbetsmiljölagen har arbetsgivaren ett ansvar på både en organisatorisk och individuell nivå för att kontrollera och reducera hälsorisker på arbetsplatsen (10). Föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) (11, 12) förtydligar hur arbetsgivaren ska organisera sitt arbetsmiljöarbete i enlighet med lagens intentioner. SAM syftar till att skapa en säker och hälsosam arbetsmiljö för anställda genom att identifiera, bedöma och åtgärda risker och belastningar i arbetsmiljön. Det ska ske i en strukturerad process för att kontinuerligt förbättra arbetsförhållandena och minska riskerna för arbetsrelaterade skador och ohälsa. Enligt SAM ska medarbetare på arbetsplatsen involveras i arbetsmiljöarbetet genom att ha insyn och del i beslut som påverkar arbetsmiljön. En viktig del i detta är att medarbetarna ska delta i inventering och bedömning av risker. För att detta ska fungera krävs en tydlighet kring vem som ska göra vad för att säkerställa en god arbetsmiljö och till vem man ska rapportera problem man observerar i sitt arbete.

Illustration i monokromt beigesvart av men man som balanserar på en hög med skrot
Illustration i monokromt beigesvart av men man som balanserar på en hög med skrot.

Företagshälsovården är en integrerad del av SAM och utgör en expertresurs som arbetsgivare ska anlita om det inte finns tillräcklig kompetens inom den egna verksamheten. Företagshälsovården tillhör inte den offentligt finansierade vården utan bekostas helt av arbetsgivaren. Till företagshälsovårdens arbetsuppgifter hör att kunna identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. Det kräver kompetens i arbetsorganisation, yrkeshygien, beteendevetenskap, ergonomi, medicin, rehabilitering och teknik. År 2021 hade närmare sex av tio sysselsatta i Sverige tillgång till företagshälsovård. Yngre har mindre tillgång till företagshälsovård än äldre. Framför allt är det en hög andel unga kvinnor som inte har tillgång till företagshälsovård. De med låg utbildning, låg inkomst och tidsbegränsad anställning hade också i mindre utsträckning än övriga tillgång till företagshälsovård (13).

Arbetsgivare har också ett rehabiliteringsansvar när en anställd får nedsatt arbetsförmåga på grund av skada eller sjukdom, oavsett om denna sjukdom eller skada uppkommit av arbetet eller inte. Arbetsgivaren behöver så långt det är skäligt stötta den anställde och anpassa arbetsuppgifterna så att den anställde ska återfå sin arbetsförmåga. Företagshälsovården kan även stötta arbetsgivaren vid rehabilitering genom att bedöma arbetsförmågan, skapa individuella rehabiliteringsplaner och ge ergonomisk rådgivning.

Arbetsgivarens ansvar och diskriminering

Diskrimineringslagstiftningen (14) utgår från sju diskrimineringsgrunder:

  • kön
  • könsidentitet eller könsuttryck
  • etnisk tillhörighet
  • religion eller annan trosuppfattning
  • funktionsnedsättning
  • sexuell läggning
  • ålder

Det är förbjudet att särbehandla personer på arbetsplatser eller i samhället utifrån dessa egenskaper eller förhållanden. Arbetsgivare och samhällsaktörer förväntas aktivt arbeta för att främja likabehandling och förebygga diskriminering baserat på dessa grunder.

För arbetsgivare innebär ett aktivt arbete mot diskriminering att systematiskt undersöka fem aspekter: arbetsförhållanden, löner och andra anställningsvillkor, rekrytering och befordran, utbildning och övrig kompetensutveckling samt föräldraskap och arbete. Därefter genomföra en analys för att se om brister finns i någon av dessa aspekter i relation till diskrimineringsgrunderna, genomföra förändringar då brister finns samt följa upp dessa förändringar (15).
Här kommer tre av diskrimineringsgrunderna beröras genom beskrivningar av sysselsättning, yrkesgruppstillhörighet och anställningsvillkor i relation till kön, födelseland och ålder.

Äldre i arbetskraften

Den demografiska förändringen med ett ökat antal äldre innebär att försörjningsbördan på de i arbetskraften ökar. Som en följd av detta har pensionsåldern höjts under 2020-talet och kommer att flyttas fram ytterligare. Det finns en tydlig vilja från statsmakterna att människor ska stanna kvar längre i arbetslivet.

Medelåldern för pensionering 2021 var 64,9 år för de som började ta ut allmän pension under året. Skillnaden mellan män och kvinnor var mindre än 0,1 år (16) Det är stora skillnader i pensionsålder mellan olika yrkesgrupper. 2017 arbetade 70–75 procent kvar vid 65 års ålder bland tjänstemän, företagsledare chefer och experter på hög nivå, medan motsvarande siffror för anställda inom byggnadsindustri, tillverkning, transport och butiksarbete var 35–40 procent (17). Önskad tidpunkt för pension varierar kraftigt. En studie av anställda i Region Västerbotten som var minst 55 år gamla visade att pensionspreferenser varierade mellan 52 och 79 år (18).

Referenser kapitel 1

1. Tillväxt- och regionplaneförvaltningen, Region Stockholm. Regional utvecklingsplan för stockholmsregionen. RUFS 2050. Europas mest attraktiva storstadsregion [Internet]. Stockholm: Region Stockholm; 2018 [citerad 14 mars 2024] s. 248. Report No.: 2018:10. Tillgänglig vid: http://www.rufs.se/globalassets/e.-rufs-2050/rufs_regional_utvecklingsplan_for_stockholmsregionen_2050_tillganglig.pdf

2. Folkhälsomyndigheten. Tema folkhälsa.Nationella folkhälsomål och målområden. [citerad 15 mars 2024].  Tillgänglig vid: https://www.folkhalsomyndigheten.se/om-folkhalsa-och-folkhalsoarbete/tema-folkhalsa/vad-styr-folkhalsopolitiken/nationella-mal-och-malomraden/

3. Regeringskansliet. En god arbetsmiljö för framtiden. [Internet] Regeringskansliet; 2021 [citerad 15 mars 2024]. Tillgänglig vid: https://www.regeringen.se/regeringens-politik/arbetsmiljostrategin-2021-2025/

4. European Agency for Safety and Health at work. EU Strategic Framework on Health and Safety at Work 2021-2027 | Safety and health at work EU-OSHA. [Internet]. [citerad 15 mars 2024]. Tillgänglig vid: https://osha.europa.eu/en/safety-and-health-legislation/eu-strategic-framework-health-and-safety-work-2021-2027

Senast ändrad 2024-06-05

Publicerad: 2024-05-23

Till toppen