Jämlik miljöhälsa

De växande klyftorna mellan olika befolkningsgrupper i samhället och bostadsområden med ökande segregation som följd, har under senare år uppmärksammats på många håll av olika aktörer. Socioekonomiskt svaga grupper drabbas inte bara hårdare av kriser, som 2020-talets pandemi, de är också ofta förbisedda i planeringsåtgärder för en bättre livsmiljö.

Vad är en jämlik miljöhälsa?

Begreppet jämlikhet utgår från alla människors lika rättigheter. Det finns många uppsatta mål för jämlikhet på allt från global- till familjenivå. Vad gäller en jämlik miljöhälsa, visar ett stort antal studier på hur samhälleliga strukturer som utbildning, ekonomi, etnicitet med mera har stort inflytande på hur vi exponeras- eller inte exponeras, för en rad olika miljöfaktorer. I en stor genomgång av hur miljön påverkar hälsa och välmående i Europa, som EEA (European Environment Agency), den europeiska motsvarigheten till Naturvårdsverket genomfört (EEA, 2020), framgår hur olika grupper i samhället utsätts, inte bara för olika grad av exponeringar för olika miljöfaktorer, utan för olika mängd av multipla exponeringar.

Olika livsvillkor och förutsättningar följer ofta med från barndomen genom hela livet.

Likvärdiga förutsättningar socialt, ekonomiskt och miljömässigt, är själva grunden för en jämlik hälsa i samhället. Utvecklingen mot en jämlik hälsa börjar tidigt i livet och omfattar såväl förskola, skola och fritidsverksamhet som hemförhållanden. Sverige har som ett av världens rikaste länder, överlag en god folkhälsa, trots detta förekommer stora skillnader mellan olika grupper både när det gäller folkhälsa i allmänhet och miljöhälsa i synnerhet och skillnaderna ökar mellan olika socioekonomiska grupper i samhället. Till exempel skiljer sig den förväntade livslängden med fem år mellan dem med högskoleutbildning och dem med grundskola som högsta avslutade utbildningsnivå (SCB, 2018). Gruppen utan gymnasial utbildning har inte bara kortare förväntad livslängd än de med eftergymnasialutbildning, deras livslängd ökar inte heller lika mycket över tid som för dem med högre utbildning

Samhälleliga förutsättningar för en jämlik miljöhälsa

De europeiska medlemsländerna i WHO har i Hälsa 2020, gått samman i ett gemensamt policyarbete om jämlik hälsa och hälsans betydelse inte bara för individen utan för samhällets välmående i stort. De övergripande målen är att skapa tydliga metoder och styrdokument för en ökad jämlikhet inom hälsa och livskvalitet (WHO 2013, Folkhälsomyndigheten 2015). Hälsa 2020 understryker behovet av att minska de sociala klyftorna i samhället, att stärka hälsan också i utsatta grupper och att inom en generation bryta dagens ojämlika förutsättningar (WHO 2013, Folkhälsomyndigheten 2015). EEA:s rapport (EEA, 2020) visar att människor som lever i socioekonomiskt utsatta områden ofta exponeras för högre halter av miljöföroreningar än allmänbefolkningen. Det är därför viktigt att med fokus på de mest sårbara och utsatta grupperna i samhället, medvetandegöra risker för såväl höga som multipla exponeringar inom samhällsplanering.

I Stockholms stad syns dock vissa avvikelser i den här trenden, eftersom en stor andel högutbildade och höginkomsttagare valt att bo innanför tullarna och därigenom hör till en av de mest exponerade grupperna för såväl luftföroreningar som buller, parallellt med en begränsad tillgång till bostadsnära grönområden. Denna grupp har dock generellt större möjligheter att lämna sitt bostadsområde under helger och semestrar, de har också oftare bil i jämförelse med socioekonomiskt svaga grupper och kan ta sig ut till naturområden eller andra ställen för rekreation. Många har även ett alternativt boende i sommarstuga eller liknande, där de kan återhämta sig från storstadsmiljön. Till skillnad från vad som många gånger gäller för socioekonomiskt svaga grupper, har boende i Stockholms innerstad valt just denna form av boende och har också större möjlighet att flytta till ett annat område om de skulle vilja.

Vidare visar EEA:s rapport att trots många ansträngningar som görs på samhällsnivå för att minska befolkningens exponering för negativa miljöfaktorer gynnas svaga grupper inte i lika hög grad som andra av insatserna. I vissa fall sker även förbättringarna för den övriga befolkningen på utsatta gruppers bekostnad. Ett exempel på detta i Stockholmsområdet är dragningen av den stora underjordiska trafikleden Förbifart Stockholm och framförallt placeringen av tunnelöppningarna där de tre största trafikplatserna av sammanlagt sex ovan jord, planeras att byggas i Hjulsta, Akalla och Kungens kurva (Trafikverket, 2021), samtliga belägna i anslutning till stora flerbostadshusområden med låg socioekonomi. Dessa områden hör till några av de mest trångbodda i Stockholms län med en hög andel barnfamiljer. Trafikplatserna kommer inte bara innebära en kraftigt ökad exponering för buller och luftföroreningar, de innebär sannolikt även begränsad tillgång till närliggande grönområden.

Senast ändrad 2021-11-30

Fotograf/Illustratör: Fred Rivett