Vilka trender ser vi i befolkningens miljöhälsa?

Resultaten från MHE 15 att en majoritet av den vuxna befolkningen i Stockholms län skattar sin allmänna hälsa som god eller mycket god. De visar även på samband mellan exponering för olika miljöfaktorer och upplevd livskvalitet.

Utmaningar

En av Stockholms läns främsta utmaningar när det kommer till den miljörelaterade hälsan, handlar om föroreningar från transportsektorn. Sedan den 1 juli 2017 gäller höjda riktvärden för buller från väg- och spårtrafik utomhus vid bostäders fasad. Förändringen innebär att fler bostäder byggs nära större vägar/trafikleder och järnvägar, i områden som tidigare ansetts olämpliga ur bullersynpunkt. Det innebär även att fler utsätts för luftföroreningar då de nya bostäderna byggs i lägen med höga halter av partiklar och avgaser. 2021 släppte WHO nya riktvärden för luftkvalitet, baserade på omfattande forskningsrön. Studierna som presenteras visar att det inte finns någon lägsta gräns för när vår hälsa kan skadas av luftföroreningar. WHo:s nya riktvärden innebär även att en betydligt större andel av befolkningen i Stockholms län bor i områden där föroreningarna överskrider riktvärdena, än enligt tidigare beräkningar.

Även vad gäller bostadsmiljön finns flera utmaningar. Rapporterade besvär av inomhusmiljön ökar och många bostäder är i stort behov av renovering, i synnerhet bostäder byggda i de så kallade miljonprogramsområdena. En god, integrerad och trygg boendemiljö främjar hälsan och på motsatt sätt påverkar ohälsosamma och otrygga boendeförhållanden, trångboddhet och en segregerad boendemiljö, hälsan negativt.

Luftkvalitet

Luftkvaliteten utomhus i Stockholms län är i internationella jämförelser med andra storstäder generellt god. Miljökvalitetsnormerna för partiklar (PM10 och PM2,5) klaras i större delen av Stockholms län, mycket på grund av senare års förbättrade städrutiner, framförallt på våren, då stora mängder grus efter vinterns halkbekämpning, skall röjas bort. Områden där normerna överskrids är längs de större vägarna (till exempel E4 och E18) och längs vägar i tätorter med bebyggelse på båda sidor. Sot och ultrafina partiklar har minskat kraftigt och ligger på rekordlåga halter. Däremot har de senare årens ökande andel av dieseldrivna personbilar och lätta lastbilar gjort att haltminskningen av kvävedioxid, NO2, har planat ut. År 2016 överskreds miljökvalitetsmålet för NO2 vid alla Stockholms stads mätstationer i gatumiljö. Totalt uppskattas 142 000 personer (6,5 procent) i Stockholms län vara utsatta för halter av PM10 som överstiger riktvärdet i miljömålet Frisk luft och 61 000 personer (2,8 procent) beräknas vara utsatta för halter av kvävedioxid (NO2) som överstiger riktvärdet.
Luftföroreningar kan orsaka, bidra till eller förvärra sjukdomar och även påverka dödligheten hos befolkningen. De flesta påverkas marginellt men eftersom en så stor andel av befolkningen utsätts blir den sammantagna effekten på folkhälsan stor. Beräkningar visar att luftföroreningar förkortar Stockholmarnas livslängd med så mycket som 9 månader. Om luftkvaliteten förbättrades skulle medellivslängden öka redan inom några år.


Resultat från MHE 15 visar att de flesta (över 90 procent) av invånarna i Stockholms län uppger att luftkvaliteten utanför bostaden är bra, mycket bra eller acceptabel. En viss andel (7,3 procent) rapporterar dock att luftkvaliteten är dålig eller mycket dålig. Den enskilt största orsaken till besvär av luftföroreningar i och i närheten av bostaden är avgaser från vägtrafiken. Avgaser besvärar över 8 procent av befolkningen i länet. Även Miljöhälsoenkäten från 2007, MHE 07 visar att det oftast är de som bor i Stockholms storstadskommuner Stockholm, Solna och Sundbybergs stad som besväras av bilavgaser. Högst andel besvärade finns i Stockholms innerstad, i stadsdelarna Norrmalm/Östermalm/Gamla Stan (17 procent) och Södermalm/Enskede (14 procent).

Buller

Nationellt sett är andelen som utsätts för trafikbuller som överstiger Världshälsoorganisationens (WHO) riktvärde för hur hög ljudnivån får vara utomhus vid fasad cirka 20 procent. För Stockholms län saknas detaljerade uppgifter om hur stor andel av befolkningen som utsätts för hälsoskadliga bullernivåer, men andelen är sannolikt något högre än för Sverige totalt. MHE 15 visar att 28 procent av de svarande i Stockholms län har något bostadsfönster mot en större gata/trafikled, järnväg (inklusive tunnelbana, spårvagn etc.) eller industri. Mest utsatta är personer som bor i flerbostadshus där 35 procent har fönster mot bullerutsatt sida jämfört med 16 procent bland de som bor i småhus.

Vanliga besvär som orsakas av buller bland invånarna i Stockholms län är allmän störning, störd vila, avkoppling och sömn, samt försämrad talförståelse och kommunikation. Baserat på resultaten från MHE 15 beräknas att cirka 172 000 personer (11 procent) i Stockholms län är mycket eller väldigt mycket störda av trafikbuller. Motsvarande antal 2007 var drygt 174 000 (cirka 13 procent). Antalet som dagligen eller varje vecka året runt lider av sömnproblem kopplat till trafikbuller beräknas till totalt 70 000 personer (4,6 procent). Att så många personer besväras eller har problem att sova på grund av buller är oroande eftersom detta kan leda till sämre hälsa och livskvalitet.

Klimatförändringar och grönstruktur

I Stockholmsregionen förväntas årsmedeltemperaturen att ha ökat med cirka 3-5°C vid det kommande sekelskiftet. Under samma period förväntas vegetationsperiodens längd öka med cirka 60–100 dagar och medelnederbörden/år med 20-30 procent. Värmeböljor kan leda till hälsoproblem och ökat antal dödsfall bland känsliga personer. Med dagens klimatanpassning beräknas antalet personer som dör på grund av värmen öka med över 300 procent de närmaste 30 åren, från 42 till 142 fall per år. Risken för att infektionssjukdomar sprider sig i dricks-, bevattnings- och badvatten förväntas öka, både på grund av att det blir varmare och på grund av ökad nederbörd. Mildare temperaturer under vinterhalvåret förväntas öka förekomsten av översvämningar vilket kan innebära läckage av miljögifter från kontaminerade områden och påverka dricksvattenkvaliteten. Även pollenhalter och vektorburen smitta förväntas öka.  Pollensäsongen har redan nu blivit längre totalt sett och påverkar personer med pollenallergi under en större del av året. Resultaten från MHE 15 visar på en ökning av pollenallergi från 30 procent 2007 till 35 procent 2015.

De gröna ytorna i länet har många positiva effekter som kan motverka och mildra effekterna av klimatförändringarna. Bland annat kan de motverka att det uppstår urbana värmeöar som ger höga inomhustemperaturer under värmeböljor och minska risken för översvämningar under våta perioder, genom ökad avrinning och in fömåga att ta upp regnvatten. Grönstrukturer lagrar och binder även koldioxid och kan filtrera ut olika luftföroreningar. Andra fördelar med grönstruktur i stadsmiljö är att dess många positiva effekter på människors hälsa, bland annat genom att stimulera till fysisk aktivitet och återhämtning. Trots bred kunskap om behovet av urbana grönstrukturer för att hantera klimatförändringar och gynna befolkningens hälsa, syns en tydlig trend av minskade grönytor såväl som fragmentering av grönstrukturer i Stockholmsområdet.

Enligt resultat från MHE 15 hade cirka 96 procent av befolkningen i Stockholms län ett grönområde, definierat som park, skog eller friluftsområde, inom gångavstånd från sin bostad. Trots det finns det stora skillnader mellan hur ofta olika grupper av befolkningen besöker ett grönområde.

Kemikalier och andra miljöföroreningar

Utsläppen av hälsoskadliga kemikalier eller så kallade miljögifter har förändrats över tid. I de flesta fall har man lyckats begränsa stora lokala utsläpp från exempelvis industriell verksamhet. Istället har andra källor, som konsumtionsvaror, fått större betydelse. Idag sprids kemikalier bland annat via textilier, byggnadsmaterial, elektronik och hygienprodukter men också via dricksvatten och livsmedel. Miljön i Stockholms län belastas mer än andra län i landet av olika kemikalier och miljögifter på grund av den stora befolkningen vilken medför större mängder konsumtionsvaror, avfall, transporter och annan miljöstörande verksamhet. Dagens miljöproblem orsakas också av sådant som skedde för många år sedan. I Stockholms län har till exempel 11 300 markområden identifierats som misstänkt förorenade.

Resultat från MHE 15 visar att merparten (cirka 95 procent) av invånarna i Stockholms län i huvudsak dricker kommunalt vatten som är av mycket god kvalitet. Allt fler handlar också ekologiska livsmedel i stor utsträckning (från 18 procent 2007 till 33 procent 2015). En betydande andel av befolkningen i Stockholms län uppger att de är överkänsliga eller allergiska mot olika konsumtionsartiklar som kommer i kontakt med huden. Bland annat rapporterar 16 procent nickelallergi och 13 procent överkänslighet eller allergi mot rengörings-, tvätt- och diskmedel.

Inomhusmiljö

Med inomhusmiljö menas i allmänhet de miljöfaktorer som påverkar oss när vi vistas i byggnader, som bostäder, arbetsplatser och fritidslokaler. Hit hör till exempel luftkvalitet, buller, fukt, mögel, kvalster och avgivning av kemiska ämnen. Materialval inomhus, som väggfärg, typ av golv, vilka möbler och produkter som används inomhus, liksom de verksamheter som pågår, har stor betydelse för vilka ämnen man exponeras för i inomhusmiljön. Sett över tid har boendemiljön förbättrats, men fördelningen ser olika ut mellan olika former av boende, där boende i flerbostadshus, framförallt i hyresrätter rapporterar fler problem. Hyresrätter i socioekonomiskt svaga områden är ofta de mest eftersatta. Trångboddheten har ökat under senaste årtiondena i Sverige, framförallt i storstadsregionerna och Stockholm är inget undantag. Att bo trångt riskerar att medföra större exponering för en mängd olika miljöfaktorer då ökad fukt och kondensation i kombination med otillräcklig ventilation kan leda både till mögel och att kemikalier i byggmaterial fäller ut till omgivningen. Dålig inomhusmiljö är framförallt kopplat till hälsobesvär som astma, luftvägsproblem och allergi, men även till symptom som huvudvärk och trötthet.

I Stockholms län uppger 19 procent av befolkningen att det finns fukt och mögel i deras bostad, vilket kan jämföras med 18 procent år 2007. Andelen är högst (26 procent) i bostäder byggda under åren 1941–1960. Totalt uppger 7,7 procent av befolkningen i Stockholms län hälsoeffekter i form av ögon-, näs- eller luftvägssymptom minst en gång i veckan relaterade till inomhusmiljön i bostaden. Lika stor andel uppger symptom som relateras till inomhusmiljön på arbetet eller i skolan (7,5 procent). I båda fallen har andelen ökat sedan 2007 (5,3 respektive 5,6 procent).

UV-strålning

Människor utsätts för ultraviolett (UV) ljus från solen och från solarier. UV-ljus kan orsaka en rad negativa hälsoeffekter och bland annat leda till hudcancer om man bränner sig. Vi behöver samtidigt exponeras för solljus för välbefinnande och hälsa. Solljus är till exempel nödvändigt för bildande av D-vitamin och det styr vår dygnsrytm och minskar risken för sömnproblem och depression.
Enligt MHE 15 anger nästan 50 procent av länets befolkning att de bränt sig i solen någon gång under de senaste 12 månaderna. Detta är en minskning sedan 2007 då 61 procent angav att de bränt sig. Även andelen som solar i solarier har minskat, från 14 procent 2007 till 7,6 procent 2015. Trots detta ökar fortfarande antalet fall av de allvarligaste cancerformerna, malignt melanom och skivepitelcancer, i Stockholms län. Beräkningar visar att antalet fall av malignt melanom kommer att öka med 42 procent i regionen fram till år 2025 om den nuvarande ökningstakten fortsätter.

Miljötobaksrök

Tobaksrök består av mer än 4 000 giftiga eller irriterande ämnen som vid förbränning frisätts i form av gaser eller partiklar. Exponering för miljötobaksrök, också kallat passiv rökning, har visat sig kunna orsaka, bidra till eller förvärra sjukdomar hos både barn och vuxna. Förekomsten av tobaksrökning har minskat över tid och Sverige tillhör de länder som har lägst andel rökare. Detta innebär också att allt färre personer utsätts för miljötobaksrök.

MHE 15 visar att 3,4 procent av länets vuxna befolkning dagligen utsätts för miljötobaksrök i bostaden, på arbetet, eller på annan plats. Det är en minskning jämfört med resultaten från år 2007 då motsvarande andel var 8,3 procent. Andelen som utsätts för miljötobaksrök skiljer sig dock avsevärt mellan olika utbildningsgrupper och det är de lågutbildade som är mest utsatta, 6,1 procent bland personer med grundskoleutbildning jämfört med 1,5 procent bland högskoleutbildade.

Allergi och annan överkänslighet i luftvägar och hud

Allergi och annan överkänslighet är ett sammanfattande begrepp för flera sjukdomstillstånd där besvär från luftrör, näsa, ögon, hud och mag-tarmkanal ingår. Besvär från dessa organ är vanliga och omfattar bland annat astma, kronisk luftrörskatarr och obstruktiv lungsjukdom (KOL), allergisk och vasomotorisk snuva och eksem. Totalt anger nästan hälften av invånarna i Stockholms län att de är allergiska eller känsliga mot olika allergiframkallande ämnen, som pollen, pälsdjur, mögel, kvalster eller födoämnen. Orsakerna till allergi och annan överkänslighet är till viss del fortfarande okända men troligtvis spelar både ärftlighet och faktorer i miljön en stor roll. Miljöfaktorer kan också utlösa och försämra symptom hos en person som redan har allergisjukdom.

Cirka 7 procent av den vuxna befolkningen i Stockholms län hade astma enligt MHE 15, vilket är ungefär samma andel som vid undersökningen 2007. Både allergisk snuva och vasomotorisk snuva är vanliga och har ökat mellan 2007 och 2015. I Stockholms län rapporterar 27 procent allergiska näsbesvär och 18 procent uppger vasomotoriska näsbesvär. Vanligast av allergisjukdomarna är pollenallergi som ökat från 30 procent 2007 till 35 procent 2015. Även pälsdjursallergierna har ökat (från 19 till 22 procent) liksom födoämnesallergierna bland kvinnor (från 16 till 18 procent). För allergi mot kvalster och mögel ses dock ingen ökning. Handeksem rapporteras av totalt 11 procent. Besvären ökar i synnerhet bland unga kvinnor (från 13 till 19 procent mellan 2007 och 2015).

Jämlik miljöhälsa

Det finns idag stora skillnader mellan olika gruppers miljörelaterade hälsa och livslängd i Stockholms län och landet som helhet. Klyftorna mellan olika socioekonomiska grupperingar i samhället ökar, vilket bland annat visar sig genom segregation och olika ekonomiska förutsättningar. Hur våra städer och bostadsområden utformas är ett viktigt verktyg för att minska skillnaderna och de svagare gruppernas förfördelning i samhället.

MHE 15 visar att bostadsbristen slår hårdare mot socioekonomiskt svaga grupper. Även brister i bostadens underhåll, trångboddhet, bullerstörning och exponering för miljötobaksrök är vanligare i socioekonomiskt utsatta områden. Trångboddhet är till exempel fyra gånger så vanligt bland låginkomst hushåll än hushåll med höga inkomster.

Hälsorelaterad livskvalitet

Livskvalitet är ett brett och sammansatt mått på hur vi som individer värderar vårt fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Enligt WHO utgår begreppet livskvalitet utifrån rådande kultur och normer i relation till våra egna mål, förväntningar och intressen. Livskvaliteten kan förutom individuella faktorer som till exempel ålder eller underliggande sjukdom, påverkas av olika miljöfaktorer som buller, luftföroreningar och tillgång till grönområden. Där till exempel exponering för buller och föroreningar kan sänka livskvaliteten medan möjlighet till rekreation i grönområden kan höja den.

Överlag visar resultaten från MHE 15 att en majoritet av länets vuxna befolkning, 72 procent, skattar sin hälsorelaterade livskvalitet som god eller mycket god, medan endast 5,7 procent skattar den som dålig eller mycket dålig. Det märks en tydlig skillnad mellan dem utan och dem med underliggande sjukdom vad gäller självskattad livskvalitet. Lägst skattar de med KOL (Kronisk obstruktiv lungsjukdom) sin livskvalitet, följt av dem som lider av hjärt- och kärlsjukdom och diabetes, medan gruppen utan underliggande sjukdom skattar sin livskvalitet högst.

 

Senast ändrad 2022-01-13