Barn och kemikalier

I Stockholms län har exponeringen för hälsoskadliga kemikalier genom industriutsläpp minskat. Idag exponeras vi istället för en betydande mängd potentiellt hälsoskadliga kemikalier via konsumtionsartiklar, elektronik, textilier och hygienprodukter. Barn är särskilt utsatta genom sin höga metabolism och eftersom de fortfarande växer och utvecklas.

Hur barn påverkas av kemikalier

De flesta barn i Sverige utsätts för relativt låga halter av kemikalier, vilket gör att riskerna för hälsoeffekter från enskilda exponeringar generellt är låga. Vad som däremot blivit allt mer uppmärksammat på senare tid är att den ökande förekomsten av kemikalier i vår vardag, trots låga nivåer, kan medföra så kallade cocktaileffekter. En cocktaileffekt uppstår när olika kemikalier blandas och det leder till att deras effekt förändras, vilket kan innebära att doser som tidigare ansetts säkra plötsligt inte längre är det.

Många kemikalier i vår omgivningsmiljö kommer från så kallade diffusa utsläpp, det vill säga många små utsläpp över lång tid, exempelvis från konsumtionsartiklar. Detta medför ett stort ansvar för såväl den enskilde konsumenten som för samhället i stort. Ur ett samhällsperspektiv är det viktigt med regleringar kring kemikalieanvändning i produkter, för att undvika spridning i miljön. Kommuner och andra intressenter kan också påverka medborgarnas exponering för kemikalier genom tillsyn, kampanjer och liknande.

Barn är extra mottagliga vid exponering av olika kemikalier eftersom de växer och utvecklas. Organsystem som mognar långsamt är särskilt känsliga för störning, som centrala nervsystemet, könsorganen och immunsystemet (2). Det är viktigt att komma ihåg att barn inte är små vuxna och varken fungerar på samma sätt eller exponeras för hälsoskadliga kemikalier på samma sätt som vuxna. Små barn är extra utsatta genom sin benägenhet att smaka på saker och att stoppa händerna i munnen. Eftersom små barn rör sig mycket mer på golvnivå kommer de även i kontakt med högre koncentrationer av kemikalier som finns i bland annat damm och förslitningspartiklar från olika produkter som är vanliga i vår inomhusmiljö, till exempel elektronik, behandlade textilier och olika plastföremål.

Senast ändrad 2021-12-20