Hästhållning i bebyggda områden

Centrum för arbets- och miljömedicin har ingen myndighetsfunktion och därför inget mandat att avgöra eller rekommendera gränser eller säkerhetsavstånd mellan djurhållning och bebyggelse. För direkt rådgivning om skyddsavstånd hänvisar vi därför till Boverkets vägledning för djurhållning samt Socialstyrelsens meddelandeblad om hästhållning samt landets länsstyrelser och kommuner.

Här sammanfattar vi svar på frågor vi fått om hästar och hästhållning.

Vetenskapliga studier

De studier som genomförts avseende hästallergen i samhället, tyder på att spridningen av hästallergen i utomhusluften är relativt begränsad. Likande studier utförda på spridningen av allergen från kor, pekar i samma riktning. Åtskilliga studier visar däremot att en väsentlig spridning av pälsdjurallergen (främst visat för katt- och och hästallergen) sker via människor med djurkontakt, vilka transporterar allergen vidare till olika inomhusmiljöer, främst via hår och kläder. Detta kan leda till väldokumenterade hälsoeffekter för människor med utvecklad pälsdjursallergi, exempelvis för djurallergiska barn i skolan.

Senare års studier visar också att en allergisk sensibilisering för hästallergen kan ske genom en korsreaktivitet mellan olika pälsdjursallergen, eftersom likheter i strukturen föreligger hos dessa allergener.

Vägen till allergisk sensibilisering för hästallergen, tycks därför kunna ske dels genom direkt kontakt med allergenet i fråga men också genom indirekt (dvs. ”humantransporterad”) allergenexponering och korsreaktivitet mellan olika allergener. Mycket tyder med andra ord på att hästallergi kan uppkomma utan kontakt med själva djuret.

Studier tyder vidare på att individer med multipel allergi, inkluderande hästallergi, har svårare symtom, inklusive en mer svårbehandlad astma.

Olägenhet

Utöver risken för allergenspridning utomhus från djurhållning, bör även hänsyn tas till spridning av "olägenhet" i form av lukt och flugor.

Avståndsbedömning

Varje bedömning om avstånd mellan djurhållning och bostäder, bör utgå från det enskilda fallet. Detsamma gäller för skolor och barnstugor, även om dessa bedömningar ofta blir mer generella (dvs. längre skyddsavstånd).

Sammanfattning

• Spridningen av hästallergen i utomhusluften är relativt begränsad.
• Hästallergen, liksom andra pälsdjursallergen, sprids till olika inomhusmiljöer genom människor som har pälsdjurskontakt.
• Allergi mot hästallergen kan utvecklas utan direkt kontakt med hästar, och kan leda till mycket svåra allergiska reaktioner hos den som drabbas.
• Den allmänna ambitionen för samhället bör vara att skydda hästallergiska individer från ofrivillig exponering för hästallergen, eftersom dessa kan medföra svåra reaktioner hos den som är allergisk.

För att hindra onödig spridning av hästallergen kan följande råd ges:

• Med tanke på risken för allergenspridning via människor, bör det finnas möjligheter till dusch och klädombyte i ridanläggningar
• Ställ krav på att omklädningsrum ska finns på hästanläggningar
• Informera, och stötta kampanjer, för att informera om vikten av att byta kläder efter ha vistas i stallmiljöer
• Ta fram enhetliga och tydliga riktlinjer för att minska konflikter mellan hästägare och andra boende i samhället.