Arbetsrelaterade besvär i rörelseorganen

Rörelseorganen innefattar kroppens stödjevävnad såsom skelett, ligament, leder och muskler. Dessa behöver såväl belastning som rörelse för att må bra och vi bygger upp dessa strukturer med hjälp av belastning. Alltför hög belastning innebär däremot en risk för skada eller sjukdom, samtidigt som en alltför låg belastning, exempelvis i form av långvarigt stillasittande, i stället kan göra kroppen mindre motståndskraftig för yttre påfrestning och brytas ned på grund av för låg belastning.

Besvär i rörelseorganen till följd av skadlig fysisk belastning i arbetet är vanligt, och utgör en tredjedel av antalet anmälda arbetssjukdomar till Försäkringskassan. För individen innebär besvären ofta fysiskt lidande och inkomstbortfall medan både arbetsgivare och samhället belastas av kostnader för bland annat produktionsbortfall, sjukskrivning och rehabilitering. Företagshälsovården eller primärvården är oftast de som utreder och bedömer besvär i rörelseorganen. Det är viktigt att i ett tidigt skede utreda om arbetet påverkar besvären. Det finns i så fall stor möjlighet att åtgärder på arbetsplatsen kan minska besvären och förhindra att de försämras eller blir långvariga. Hur åtgärder på arbetsplatsen kan förebygga och minska riskfylld fysisk belastning i arbetet finns beskrivet här.

Besvär i rörelseorganen definieras som arbetsrelaterade om de anses vara direkt orsakade av förhållanden i arbetet eller om redan befintliga besvär förvärras av förhållanden i arbetet.

Nacke och skuldra

Nacken och skuldrorna samarbetar i ett komplext system. Skuldran omfattar ett flertal muskler och leder som förenar överarmen, skulderbladet, nyckelbenet och ryggraden. Nacken består av sju halsryggkotor med mellanliggande diskar som fungerar som stötdämpare och viktfördelare av huvudets tyngd. Ett stort antal muskler har som funktion att röra och stabilisera huvudet och nacken. Om nerver, muskler och/eller leder i det här området blir irriterade eller inflammerade kan det ge upphov till smärta och funktionsnedsättning i nack- och skulderregionen men även utstrålande smärta i arm och hand.

Besvär

Det är vanligt att besvär i nacke och skuldra är av ospecifik art vilket innebär att man inte säkert kan definiera vilken struktur eller vävnad som är påverkad. Ospecifika nack- och skulderbesvär kallas ofta cervikobrakialt syndrom. Inflammation och svullnad i axeln kan leda till inklämningssyndrom, vilket betyder att någon eller några av strukturera kläms åt på grund av bristande utrymme i skulderleden. Inklämningssyndromet (vanligen kallat impingement, rotatorkuffsyndrom eller subakromiellt smärtsyndrom) kan yttra sig som smärta och nedsatt rörelseförmåga i arm/axel. En vanlig skulderdiagnos av detta slag är supraspinatustendinos. En annan vanlig diagnos är cervikal rizopati vilket innebär smärta i nacken som strålar ut i armarna. Tillståndet kan orsakas av tryck på en nerv i halsryggen, vilket i sin tur kan bero på förändringar i lederna mellan kotorna eller på grund av diskbråck.

Riskfaktorer i arbetet

Både fysisk och psykosocial belastning i arbetet ökar risken för att drabbas av belastningsbesvär i nacke och skuldra. Fysisk belastning kan handla om repetitivt arbete, statisk muskelbelastning, manuell hantering och obekväma arbetsställningar medan psykosocial belastning kan innebära till exempel höga krav och brist på kontroll. Om man utsätts för både fysisk och psykisk belastning samtidigt eller har haft besvär tidigare, ökar risken att drabbas. Läs mer om olika riskfaktorer i arbetet här.

Hur åtgärder på arbetsplatsen kan förebygga och minska riskerna för besvär finns beskrivet här.

Se även vårt faktablad om Nack- och skulderbesvär i arbetet.

Riskyrken

Yrkesgrupper där besvär i nacke-skuldra är vanligt är exempelvis frisörer, tandläkare och målare.

Underarm och hand

Handen utgör en komplex gripfunktion med krav på att utföra uppgifter med både kraft och precision. Vid handrörelser används muskler som både är lokaliserade i handen och från musklerna på underarmens insida och ovansida. Muskelsenorna fäster på armbågsleden och löper till fingrarnas mittersta och yttersta leder. Handen och underarmen innerveras av nerver som utgår från ett nervcentrum vid nyckelbenet och leder ut i handen. På insidan av handleden finns karpaltunneln, en kanal mellan ben och ett kraftigt ledband, i vilken medianusnerven löper tillsammans med senor till fingrarnas böjarmuskler.

Besvär

Besvär i hand och underarm kan uttrycka sig som smärta, pirrningar och domningar i fingrar liksom nedsatt handkraft. ”Musarm” är en benämning på utstrålande molande smärta från nacke-skuldra till handen till följd av överansträngning och inflammation av muskler eller muskelfästen på grund av långvarig ensidig belastning, såsom vid arbete med datormus. Överbelastning av underarmen kan leda till inflammation i armbågens muskelfästen med lokal smärta, samt ibland även utstrålande smärta och försämrat kraftgrepp. Inflammation i det yttre muskelfästet (lateral epikondylit) kallas för tennisarmbåge, medan inflammation i det inre muskelfästet (medial epikondylit) kallas för golfarmbåge. Karpaltunnelsyndrom innebär att utrymmet i karpaltunneln blir för trångt på grund av förhöjt vävnadstryck, vilket medför att medianusnerven kommer i kläm med domningar eller smärtor i handen som följd.

Riskfaktorer i arbetet

Fysisk belastning som repetitivt och handintensivt arbete, ökar risken för att drabbas av belastningsbesvär i underarm och hand. Även arbete med böjd handled liksom hand- och armvibrationer ökar risken för besvär. Förekommer flera riskfaktorer samtidigt ökar risken för att drabbas. Läs mer om olika riskfaktorer i arbetet här.

Hur åtgärder på arbetsplatsen kan förebygga och minska riskerna för besvär finns beskrivet här.

Riskyrken

Yrkesgrupper där besvär i underarm och hand är vanligt är till exempel inom byggbranschen och inom arbeten med montering eller paketering.

Ländrygg

Ländryggen innefattar nedre delen av ryggen och består av fem ländryggskotor, som övergår i korsbenskotor, svanskotan och bäckenet. Mellan kotorna finns diskar, leder, ledkapslar, ledband och muskler som tillsammans stabiliserar samt utövar rörelse och kraft i ryggen.

Besvär

Att ha ländryggsbesvär någon gång i livet är mycket vanligt och kan innebära smärta, värk eller stelhet. Oftast är besvären av ospecifik art, dvs man kan inte säkert lokalisera vilken struktur som besvären kommer ifrån. Även ischias räknas till ländryggsbesvär, vilket innebär en utstrålande smärta eller domningar i ena eller båda benen och kan orsakas av påverkan på nervrötter i ländryggen. Besvären är ofta ofarliga och övergående, men kan också återkomma. Specifika besvär i ländryggen innebär att en diagnos är ställd baserad på en känd orsak som bedöms ge upphov till smärtan. Ett exempel är diskbråck där en disk kan bukta ut mellan två kotor, då kan även en nerv komma i kläm vilket kan ge utstrålande smärta ned i benet. Ett annat exempel är spondylos eller artros vilket innebär en nedbrytning av brosk och/eller benförändringar i ryggradens leder, vilket kan leda till smärta och stelhet. 

Riskfaktorer i arbetet

Långvariga och återkommande ländryggsbesvär kan få konsekvenser för arbetsförmågan och är en vanlig anledning till sjukfrånvaro. Det finns många olika faktorer som orsakar ländryggsbesvär och några orsaker finns i arbetsmiljön, där både fysiska och psykosociala faktorer ökar risken att få besvär. Några kända riskfaktorer är manuell hantering, obekväma arbetsställningar, helkroppsvibrationer och hög psykosocial belastning. Läs mer om olika riskfaktorer i arbetet här.

Hur åtgärder på arbetsplatsen kan förebygga och minska riskerna för besvär finns beskrivet här.

Se även vårt faktablad om Ländryggsbesvär i arbetet.

Riskyrken

Yrkesgrupper där riskfaktorer för ländryggsbesvär förekommer mer frekvent är till exempel inom bygg, anläggning, varuhantering och inom vård- och omsorg.

Höft och knä

Höfterna och knäna är kroppens största leder och består av flertalet muskler och ledband som både stabiliserar och genererar stora krafter. Lederna ska bära upp en stor del av kroppsvikten när vi går och står. Ledytorna består av brosk som möjliggör rörelser utan friktion och verkar skyddande och stötdämpande.

Besvär

Om belastningen på höfter eller knän blir för hög eller om musklerna utsätts för ensidig, repetitiv belastning under en längre tid kan lederna, musklerna, ledband och andra strukturer drabbas av överbelastning. Om lederna utsätts för alltför hög belastning under lång tid kan det öka risken att utveckla artros. Artros är mycket vanligt och innebär att brosket i leden bryts ned, vilket kan orsaka både smärta, stelhet och nedsatt funktion.

Riskfaktorer i arbetet

Hög fysisk belastning under lång tid, till exempel genom tunga lyft eller arbete i obekväma arbetsställningar ökar risken för besvär i höft eller knä. De som arbetar mycket i knästående eller har ett långvarigt stående arbete har högre förekomst av artrosbesvär i knäna och de som arbetar i böjd/vriden kroppsställning har högre förekomst av artros i höfterna. Fysisk inaktivitet är inte heller bra för lederna, för lite belastning kan exempelvis leda till benskörhet. Läs mer om olika riskfaktorer i arbetet här.

Hur åtgärder på arbetsplatsen kan förebygga och minska riskerna för besvär finns beskrivet här.

Riskyrken

Yrkesgrupper där riskfaktorer för utveckling av höft- och knäbesvär förekommer är exempelvis inom byggbranschen; mattläggare, VVS-montörer, snickare mfl, och inom jordbruk och montering.