Med människans maximala livslängd i sikte

Allt fler blir allt äldre. Men innebär det att människans maxålder ökar och att vi kan arbeta långt mycket längre än vad vi gör idag? Forskning tyder på att svaret kan vara nej i båda fallen. Det konstaterades på seminarium vid Centrum för arbets- och miljömedicin i oktober.

2,5 månader per år, 1,5 dagar per vecka eller 12 minuter per timme. Så mycket tid vinner vi hela tiden i den pågående ökningen av medellivslängden.

- Om trenden fortsätter som det ser ut nu kan hälften av de som föds nu leva så att de får uppleva sin 100-årsdag, säger Anders Ahlbom, epidemiolog vid Centrum för arbets- och miljömedicin och professor vid Karolinska Institutet.

Är det här lyckliga fakta för den som hoppas på extraordinärt långa liv för sina barnbarn? Tecken på en utveckling där människor i all evighet blir allt äldre? Nej, så verkar fallet inte vara, enligt opublicerade forskningsdata från Anders Ahlboms forskargrupp. Snarare handlar det om att allt fler kan bli allt äldre, genom att förtida dödsfall minskar, vilket är en viktig skillnad.

- Vi ser att dödligheten bland de som är över 100 år gamla inte minskar, vilket gör att vi inte tror att maxlivslängden ökar över tid. Det som händer är att allt fler överlever till den äldsta nivån, så att vi får en alltmer rektangulär överlevnadskurva, säger han.

Friskare år läggs till livet

En sådan slutsats leder ofrånkomligen till en rad viktiga frågor. Det brukar heta att när andelen äldre ökar i en befolkning så ökar också belastningen på samhällets pensions-, hälso- och sjukvårdssystem. Så – vilka är de samhälleliga konsekvenserna av en åldrande befolkning? Är det friska eller sjuka år som läggs till livet? Enligt Anders Ahlbom tyder flertalet epidemiologiska studier på att de år som människan adderar till livet med tiden blir allt friskare.

- I en sådan utveckling är det inte orimligt att tänka sig att exempelvis belastningen på sjukvården inte måste bli den värsta, utan man kan tänka sig att det faktum att befolkningen åldras skulle kunna kompenseras av att sjukligheten skjuts mot högre åldrar. Till exempel så har antalet fall av hjärtinfarkt per år inte ökat över tid trots att befolkningen blivit både äldre och större. Det här är onekligen en viktig utveckling att följa för våra beslutsfattare.

Innebär då fler friska år i livet att även arbetslivet kan förlängas? Det är inte en helt enkel fråga att besvara enligt Mikael Stattin, forskare och docent vid sociologiska institutionen vid Umeå universitet, även han föreläsare vid seminariet på Centrum för arbets- och miljömedicin.

- Det finns en unison diskurs just nu kring behovet av en höjd pensionsålder. Men det kan vara en fråga som måste problematiseras mer.

Många faktorer bakom pensionsbeslut

Faktum är att beslutsprocesser kring att gå i pension är ett i grunden mycket stort forskningsområde som har visat att beslutet att gå i pension är en process som påverkas av en lång rad faktorer – samhälleliga, institutionella och individuella, säger Mikael Stattin.
Bland de samhälleliga faktorerna ryms sociala normer, ekonomisk utveckling och demografi. Bland de institutionella ryms förhållanden som rör familjen, arbetet och fritiden. Individuellt handlar det om hälsa, preferenser och ekonomisk situation.

- Ett samhälle som vill sträva mot ett förlängt och friskt arbetsliv måste ta in alla dessa faktorer i beräkningen. Det räcker inte med att ändra systemet och exempelvis införa en ny ålder för pension.

Mikael Stattins forskning visar exempelvis att det finns ett samband mellan en önskan om högre pensionsålder bland de med hög utbildningsnivå respektive högre socioekonomisk klass. I grupper med hög fysisk arbetsbelastning och monotont arbete finns däremot ett samband med en önskan om en lägre pensionsålder.

- Arbetsplatsens organisation och ledarskap och arbetsuppgifternas upplägg har stor betydelse och ska inte underskattas om man menar allvar med att man vill förlänga arbetslivet i en befolkning, säger Mikael Stattin.

Helena Edström